Fröken Direktör - mitt i livet

Igår vid ankomst snuddade temperaturen vid knappa 20 grader och det var galet mycket folk överallt. Torgen ligger på rad med gågator emellan och på varje sittbar plätt satt det folk med mat, glass och dryck och solade näsan. Det var en otroligt kontinental känsla att vid sju-tiden på kvällen strosa i en vacker stad med ljum temperatur och människor som inte riktigt ville bege sig av hemåt.

Själv var jag på en grym konsert igår:
Maia Hirasawa med supporting act Josefin Lindstrand.
My. My. Vilka brudar! Enorm energi, grym musikalitet och en känsla i framförandet som var något utöver det vanliga. Josefin inledde med fem låtar och efter en paus på ca 20 min klev Maia upp på scen.

Josefin var en ny bekantskap för mig och det är även hon som har fått ge namn åt det här inlägget, hennes låt “In The Springtime” var avgörande för att jag i pausen gick och köpte hennes alldeles nya och första egna skiva.

Sen har jag bara en sak att säg, Se Maia Hirasawa Live!!
Jag ryser bara jag tänker på konserten. När man sitter i en tjusig konsertsalong (Palladium, det var där Carola vann med Främling) och plötsligt upptäcker att man gråter, då vet man att det är väl investerade pengar. För er som vill se Maia kan jag meddela att hon spelar på Katalin And All That Jazz i Uppsala den 2:a maj. Hade det inte varit för att jag är Stockholm och försöker pinnfajta mig till SM-medaljer så hade jag gått igen. Smakprov? Här! Kolla in “And I found this boy” *pekar på Kendoflickan!* DU bara måste se den. Du kommer förstå…

När konserten var slut signerade Maia skivor och jag fann mig själv sist i kön och fick därför en rejäl pratstund med fröken själv. Tänk att något så litet och på ytan skört kan vara så kraftfullt och virvelvindsliknande! Sen fick jag dessutom en signering av Josefin vilket jag tyckte var det roligaste, hon var alldeles vimsig när HON skulle få signera sin EGNA första SKIVA. Hon pratade ungefär så.

Det var en slump att jag köpte biljetterna och det var en slump som föll väldigt väl ut.
För de som inte är det så ofta, spontangå på livemusik och skaka om livet emellanåt! Det är värt varenda krona.

Idag ska jag driva på stan, gå in i alla butiker som inte finns i Uppsala och kanske blir det även Malmö muséer som får ett besök. Men framför allt ska jag träffa F, S och A! Det är rätt många år sedan jag träffade F och S och A har jag faktiskt bara träffat som mage.
Det ska bli jätteroligt och solen strålar lika hänsynslöst utanför fönstret även idag. Beroende på vad orken medger så blir det antingen bio eller bara slappa på hotellet ikväll.

Alltså.
Lördag i Malmö.
In the springtime!

Idag är första dagen som det faktiskt känns som att förkylningseländet har börjat ge med sig. Både igår oc idag har jag varit till jobbet på förmiddagen eftersom vi hade kundbesök så kanske jag har lyckats smitta de obligatoriska fem stycken man måste smitta innan man blir frisk…!
Igår gick en lagad mässhake iväg och idag hämtade Uppsala Studentkår sitt nya standar. Det är så skönt, så otroligt skönt, att få leverera saker! Tänk att standaret nu är levererat, arbetet som egentligen påbörjades för 1½ år sedan, är nu levererat och klart. Lättnad är ordet.
Inte nog med att jag känner mig lite till hälften levande igen, jag här även orkat diska bort en rejäl bit av veckans ansamlade diskberg. Och blivit Spotifierad! Jag har sökt på gammal musik och gjort en del fynd, det kommer bli mer allt eftersom. Nu när dator och högtalare finns i ett hanterbart sammanhang igen så fungerar det faktiskt alldeles utmärkt med Spotify, jag har skippat stereo och kör helt på laptop med högtalare. En annan sak som jag återupptäckt, om än för någon månad sedan, är iTunes Radio. Mer eller mindre galna blandradiokanaler med mer eller mindre skum musik. Väldigt skönt sällskap för alla möjliga tillfällen.

Så nu sitter jag och vilar mig i form för att fixa middag. Det finns mat att värma, det finns godis, det finns en bra soffa och min dator innehåller en massa bra musik. Jag tror nog att jag kommer överleva och jag kommer förhoppningsvis bli än friskare inom kort.

Det är lördag kväll.

Diana Krall sjunger jazziga kärlekssånger i mitt vardagsrum (Diana Krall - Love Scenes, njutbart lyssnarvänligt och avslappnat. Kan varmt rekommenderas!).

I badrummet susar det av vatten som fyller ett badkar och blir löddrigt, bubbligt badbart.

Under dagen har ateljén fått lite tillskott, den äldre generation och jag var synnerligen effektiva. Trots att skruvdragare ville ha mat innan det var färdigt så tog jag till handkraft för att slutföra. Nu är det ändå lite mer ordning på vardagstorpet på måndag.

Det är lördag kväll.

Jag har tittat på en lättsmält, trevlig men inte särskilt minnesvärd film. 

Dagen har försvunnit väldigt fort. Onödigt fort… Inte så mycket helg kvar känns det som. Men även nästa helg är obokad. Det är bra. Mycket bra. Välbehövligt.

Det är lördag kväll.

Och mitt värmande, väldoftande, bubbliga bad blev just färdigt.

*plask* 

Måndag. Det brukar vara sunkdag. Inte idag! Sweet monday!

Förutom att det tog en timme från dörr till dörr för att ta sig till jobbet i morse så har det varit en attans så bra dag. Pysselförmiddag i ateljén, ut på stan för att fixa ärenden, lunch på stan med Direktörn d.ä., försök till mer ateljépyssel som sket sig på skruvdragarbrist, sen dagiseftermiddag!

Direktörn d.ä. och jag håller på och kräker ur oss 20 skisser. Det går riktigt bra nu när vi kommit igång, ca hälften är avklarade. Jag jobbad mellan 13-17 (med fikapaus förstås!) med att skissa, färglägga, klippa, limma, skriva och fundera. Snart är vi färdiga och kan skicka en riktigt schysst offert och på “köpet” har vi fått massor med tillskott till vår skissamling.

Sen blev det inköp av schysst dvd/cd/radio till mitt vardagsrum så nu kan njutas musik även där. Och sen blev det fika med Fröken Fotograf och J, potentiell sekreterare i föreningen, föreningsprat och allmänt småsnack. Inte nog med det, Fröken Fotograf skjutsade mig hela vägen hem. Lycka!

Och där låg det, paketet från Norge med CD. Jag kastade mig över det. Lars-Ánte Kuhmunens “Birrasis”. Han jojkar just nu och den må ha varit hysteriskt dyr men det är den värd! Varende krona… Njutningsfullt för mitt jojklängtande öra och själ. Det är enkelt, det är rakt, det är klurigt, det är suggestivt. Sweet!

Det enda som inte är sweet med dagen är att jag nu ska sätta igång med ca 2 timmars jobb innan dagen får vara ledig. Men med den här musiken till sällskap kommer det gå fort.

Summa: Sweet!

En ny följeslagare har kommit.

Michael Hedges, förbluffande bra gitarrist som får gitarren att låta på ett sätt att man undrar om det verkligen går. Hur gör han? Är det verkligen möjligt, egentligen?

Berörande, lockande, lustfyllt och roande. Närhet och humor blandas friskt. Myrra-Pappa gav mig ett smakprov, nu är jag fast. Tur att han gav mig möjligheten att njuta hemmavid och inte bara i deras vardagsrum.

Hedges! Varmt rekommenderad av Fröken Direktör för den som vill ha vilsamt utan att det för den delen är uteslutande stillsamt. Kan lika gärna spelas på riktigt hög volym som lågmält i bakgrunden.

Lyssna, titta och njut!

http://www.youtube.com/watch?v=JTC7kPZZmuM&mode=related&search=

http://www.youtube.com/watch?v=0G75kaEPEd4

http://www.youtube.com/watch?v=16g2o2zGRfA&mode=related&search=

Rakt in i hjärtat!

Förbluffat berörd, nyligen landad efter en själslig flygtur på jojk.

“En Jälva Jojk - Dokumentär från 2005 av Jorun Collin. Första gången Lars Ánte Kuhmunen hörde ordet lappjävel blev han stolt. “En jävla bra lapp”. Sedan förstod han. Nu är han 27 år, renskötare och väver in sin vardag i jojken. En vardag där konflikten mellan svenskt och samiskt ständigt är närvarande. Text-tv 299. Även 14/1.”

Se den! Se den! Se den! Se den!

Jag bokstavligen tappade hakan och kände hur hjärtat svällda. Hur känslorna tumlade och hur hemma allt han sa kändes. Hur nära mig det låg. Han satter ord på det som jag känner och som jag ibland lyckas pränta ner. Jag vill ha skivan. Jag vill träffa honom. Jag vill få uppleva jojken på dess rätta plats, på fjället, men kanske framförallt av en same. Jag vill jojka!

Fast det kanske är det jag gör…? Min egna variant av det?

Plötsligt kommer insikten om att det är dags att ta klivet ur lajvskrivandet och faktiskt försöka skriva livet. Sjunga livet. Rakt ut, ur hjärtat, ur själen. Våga ta steget och sjunga om det verkliga livet och inte bara om det andra livet. Att kula ger mig sådant lugn i själen och känslan i jojker jag hört och försökt sätta egna ord till ger detsamma. Lyckan över att finna ord som väntat att få komma samman i sång. Att fånga på papper och i sång, det som tumlat inom.

“Det finns inga ord. När man inte hittar orden så är det svårt att beskriva det som finns inom. Men det som finns Inom det ljuger aldrig.”

En jävla jojk. Rakt i hjärtat.

Uppdaterade!

Nu är skivan beställd, från Norge. Dock har jag ingen aning om om det verkligen kommer fungera… Men det visar sig väl om det dimper ner en skiva i brevlådan om någon vecka eller så. Jag har i alla fall fått en bekräftelse på beställningen.

För den som vill läsa mer:

http://www.kuhmunen.se/index.html