Fröken Direktör - mitt i livet

Att inse saker om sig själv

Igår var det lajv. Det gav insikter om mig själv och vad jag vill med det. Det gav också skrämmande insikter om dumhet, ignorans och respektlöshet. Det gav också insikt om relation och funderingar om varför jag är farlig. Varför jag motas så hårt, men plötsligt släpps in. Varför det ibland känns som att det går bra att örfila upp mig eftersom jag är stark, men inte går att ta emot vanlig vänskaplig kärlek när det erbjuds. Konstigt och lite förvirrande, men inget jag lägger mycket tid på.

Idag har det varit sömnad. Sömnad åt mig och sömnad åt Fröken Fotograf. Jag inser hur lätt det är att sy åt sig själv och hur vansinnigt svårt det är att sy med någon annan. Man hittar egna tankesätt och rutiner för sömnad som gör det effektivt och eventuella fel hittas eftersom jag alltid följer samma ordning. Att vara med och hjälpa till och tänka men inte sy är nog egentligen bara korkat. Så jag inser mina begränsingar och konstaterar att antingen syr jag hela vägen eller så är jag inte med alls. Att vara duktig på att sy är inga garantier för att det blir bra när man syr åt andra.

Imorgon måste jag åka till Brottsunda direkt på morgonen eftersom det plötsligt blivit så att det kanske kommer städas redan imorgon. Det står kartonger och annat som ska slängas i köket och det måste göras. Än en gång blir dagen inte alls som det var tänkt och nästa vecka kommer även den att springa iväg i rasande tempo.

Om en vecka sitter jag i ett hus i Visby. Det känns overkligt. Jag hoppas att mina två ö-veckor blir bra för jag behöver verkligen få lite stilla lugn och ro. Lite kärlek skulle inte heller sitta fel, men det är svårare att bara ordna…

Nu är det nog dags att sova tror jag bestämt, trots att klockan inte är så sent. Energin tog tvärt slut. 

Njae…

På soffan ligger Älskvärda Puckot och halvsover, själv är jag just färdigpackad. Vi är inte så på, men vi har god mat med oss så vi kommer inte vara hungriga när kvällen är till ända.

Det blir nog bra det här också.

Havreätande häst

Så låter det när jag klipper i brokadtyget som en gång var en gul gardin och som nu börjar ta formen av en klänning.

En klänning som inspirerats av en klänning som är avbildad buren av Eleanor av Provence, Drottning av England, gift med Kung Henry III, mor till Edward I. Hon avled anno domine 1291 som nunna i klostret Amesbury och det tros att hon begravdes i denna klänning. Det är en enkel klänning baserad på ett antal rektanglar där man för en gångs skull inte använder kilar i sidorna utan bygger med rektanglar och sedan klipper till kjolens form. Som alltid när man bara har bilder i en bok och en extremt schematisk skiss att gå efter så klipper man fel. Den här gången blev det åt rätt håll och jag har tagit till för mycket tyg i sidorna. Jag tror att jag gillar den här grundprincipen som passar mig bättre än dessa förbannade kilar. Det kräver dock rätt sorts fall i tyget och jag tror inte det blir bra med för tjockt ylle. Tunnt ylle, linne, siden och sammet kommer det gå alldeles utmärkt att sy sådana här modeller i. Det är även suveränt när man har ledd på tyget (mönstring, sammetsriktning) eftersom det är så enkelt att maximera utnyttjandet av tyget. Jaaa… Det vill säga när man nu har sytt en gång och vet hur man ska tänka.

Bakstycket är klart, så när som på sömmen mitt bak, och sitter uppnålat på provdocka för kontroll av fall i tyget. Nu är det dags att göra samma sak med framstycket. Sen börjar det roliga med ärmarna… *gör fula miner*

Ska man skratta eller gråta?

Till Kirsti Himmelsfärd lånade jag ut en filt och en fäll till en lajvkompis. Vår överenskommelse var att hon skulle se till att det blev hämtat och lämnat hos mig. Det slutade med att jag ordnande hämtning eftersom hon var sen med allt och det var enklare för mig att ordna transporten åt henne. Jag är snällare än snäll ibland.

Sen kom vi till lämnandet. Sakerna skulle åka med samma supersnälla ängel, Lo, som hämtade sakerna men det blev något form av missförstånd och sakerna försvann. Efter någon vecka visade det sig att åtminstone renfällen fanns i föreningslokalen. I Gävle. Där bor inte jag. Jag tror även att filten hittades i Gävle men jag är ärligt talat inte säker längre. Efter några riktigt arga påtryckningar från mig så blev jag lovad att sakerna skulle hitta mig på ett eller annat sätt efter att jag hade flyttat.

Någonstans på vägen fick jag intrycket av att filt och fäll skulle hamna i Stockholm hos Lo och han sedan skulle se till att de följde med honom till mig. Igår när vi pratades vid så var det uppenbart att sakerna inte fanns hos honom och ingen har talat om för mig var mina saker finns eller hur de ska hitta mig.

Vet ni vad. Nu är jag rätt arg. På ett sånt där riktigt elakt sätt, inte stormigt eldsflåsande utan iskallt tvärkört nu är ditt anseende riktigt kört i botten. Den tjejen kommer jag aldrig mer lita på. Så enkelt är det. 

Kaos. I lägenheten. I packningen. Jag har faktiskt ingen aning om om jag har med mig allt jag behöver. Men kläder är med så jag kommer inte frysa.

Om ca 20 min kommer taxi. Det blir säkert bra. Jag har inte alls så mycket förberedelser gjorda som jag borde men det ordnar sig. Tror jag. Äsch.

Det blir säkert jättebra! 

Det är kvällen före avfärd mot lajv. Det märkligt stressbefriat. Jag har massor kvar att göra, allt sånt där smått man glömt, men det löser sig. Det enda stora abret med imorgon är det faktum att jag måste ner på stan och hämta rustjacka… *gör fula miner* Men kommer jag bara upp ordentligt så ska det nog ordna sig. Handla mat och tillbehör, hämta ut paket, börja packa ihop, ner på stan, hem igen, äta lunch, packa det sista. Det ska nog gå.

*gäspar mer*

Det blir nog säkert roligt i helgen.

*gääääspar* 

eller 

Panikpyssla innan lajv är aldrig en bra idé!

eller

Har du tänkt på att titta i garderoben innan du börjar sy?

eller

Ibland är du faktiskt bara korkad. *punkt*

Okej. Ibland hamnar mitt pysslande rätt högt på SDS…

Fredag före jul slängde jag ihop en tunika till min dvärg. Som blev fel på alla möjliga sätt och vis. Den kommer gå att rädda men inte till helgen när det var meningen att den skulle användas. Ska jag vara ärlig så är det faktiskt inte alls smart att sy en tunika i ny modell med delar från ett nytt mönster när man har feber. Faktiskt… *duh* SDS. Ikväll gick jag igenom vad hon skulle kunna ha istället och hittade en tunika. Den tunika som hon alltid har. Som funkar skitbra inomhus också, med en pösskjorta under. *duh* SDS.

Lördag före jul paniksydde jag en ryttartunika till min andra roll som ska motioneras en kortis. Mörkt röd i mjukt ylle. Jättehärligt tyg! Den skulle få enkla broderier för att avvika från hennes, i vanliga fall, extremt välarbetade och broderade kläder eftersom hon är högadlig. Ägnar hela lördagen åt att sy ihop den för att sedan spendera juldagen åt att sy ner sömsmåner och börjar på broderierna. Annandag jul provar jag den. Den är rätt tight i ärmarna. Och vad sjutton har jag tänkt att ha under när den är så slimmad i övrigt!? Det är trots allt vintermånad även om man tvivlar. Det kan faktiskt bli kallt. Hur tänkte du nu…? *duh* SDS. Ikväll när jag letar igenom garderoben hittar jag två tunikor som faktiskt är sydda till rollen sedan tidigare och som är rätt enkla. Man skulle ju kunna ta dom. Faktiskt. Dumpucko. *duh* SDS.

Så nu sitter jag är och är färdigpysslad med mina egna saker. Nu är det bara beställningen från Herr Utrikeskorrespondent som ska bli färdig vilket den kommer bli imorgon. Så imorgon kanske jag hinner krama på Fröken Fotograf som kommer hem från Sydafrika innan jag åker hem och börjar packa.

Plötsligt blev mina lajvförberdelser mycket, mycket enklare.

Vad SDS står för?

Skyll Dig Själv!