Fröken Direktör - mitt i livet

Ribban är lagd för veckan när man möts av ett sånt här välkomnande:

Entré till huvudbyggnaden

Överallt fanns små överraskningar, både stor och små. Den här fanns på trappan till huvudbyggnaden.

Vårt underbara, kreativa, gemensamma och kaosartade sybord.

Arbete pågår. Min arbetsplats med en broderiuppgift på gång.

Och nu är uppgiften klar!

Fler uppgifter som är färdiga: Fylla ytor

Vår första uppgift: Punkter och streck

Utsikt från ett av våra fönster i broderisalen

Det är svårt att inte trivas när den utsikt som möter en när man tassar gäspande från broderisalen till sitt rum i huvudbyggnaden är den här…

Sista fikat med broderibrudarna

Vårt tack till vår underbara kursledare; ett broderat kort till ett gott vin

Och plötsligt bar det av hem igen…

Fem dagar fyllda av kreativitet, både frisläppt och kontrollerad.
Fem dagar av pur kärlek till broderi.

Egentligen ska jag sy en konstig mässhake som går att tvätta i maskin. Egentligen.
Det jag faktiskt gör är att jag mest tofflar runt, packar några små försändelser, betalar några räkningar, lyssnar på radion och har släpat fram mina privata tyger på golvet i lagret. Med andra ord så är jag ganska oproduktiv och har det rätt bra.
Det är så väldigt sällan som jag kan vara just oproduktiv och bara ha det lite bra i vår fina ateljé. Plocka runt lite på lagret och påminna sig om vad vi har i våra djupa gömmor.

Igår var det dop för LillGrisen. En av alla mina små snorungar är ni döpt och har fått sina faddrar, varav jag är en. En väldigt bra dag med härligt väder, en snäll Gris i kyrkan, mycket barn och ett hus fullt med folk barn och mygg! Full fart hela dagen, en dag som verkligen blev toppenbra.

Nu ska jag läsa in ett nytt meddelande på vår telefonsvarare som säger att det är begränsad bemanning på ateljén v 28 tom v 32. Begränsad till när jag känner för det!

*tofflar vidare*

I högsommarvärme har jag landat i verkligheten igen. Dagarna på Sätergläntan var smått magiska och först ikväll har jag lyckats ladda ur bilderna ur kameran, efter lite efterbehandling kommer det upp några i urval. Jag har nästan inte hunnit smälta upplevelsen, än mindre hunnit greppa hur jag ska överföra det i min vanliga verklighet. För överföring behövs!
Jag har även hunnit fylla den höga åldern av 33 år och allt är fortsatt precis som vanligt. Firad av en handfull av de närmaste kära med fina små presenter och blommor.

Imorgon är det dags för arbete, en vecka med arbete som vanligt följt av softa veckan innan det är dags för heltidssemester. Det känns som att jag redan gått ner i semesterläge men det är nog bra med lite omstart. Annars finns det risk för att jag inte lyckas ta mig ur det komaliknande tillstånd jag befunnit mig i idag.
Jag tror nästa vecka blir en väldigt bra vecka.

Men nu. Sofva!

Jag sitter i min lilla soffa i älskade hemmaslottet och avslutar och uppstartar. Lån ska sättas om, räkningar kollas igenom och mail skickas. Ikväll kl 18.27 rullar tågot mot Insjön i Dalarna för fem dagars intensiv broderikurs på Hemslöjdens kursgård Sätergläntan. Jösses vad det här har varit efterlängtat! Jag har i flera år letat efter rätt sorts kurs för mig att gå på just det stället. Nu så är det dags.

Midsommar rullade förbi ett perfekt tempo med väldigt bra sällskap. Fröken Fotograf och jag lastade lilla Tanten full med midsommarmiddag och rullade mot Ljumkil. Midsommarlunch hos Söstra med familj och sedan promenad till lokala festplatsen för tradionellt midsommarfirande i småregnet. Dans runt stången, chokladhjul, fiskdamm, lotteristånd, fikatält och massor med barn och hundar. Som det ska vara.
Middagen var, föga förvånande, löjligt god. När Fröken Fotograf sätter kockgenerna i arbete så blir det bra, det är bara en fråga om HUR bra! Vi tog det mest bara lugnt och umgicks, vi hade det helt enkelt väldigt bra.
När klockan var tio var jag hemma igen och somnade sedan djupt och gott.
Midsommardagen ägnades åt att förbereda avfärd, hämta och lämna saker på ateljén, övningsköra och äta en väldigt god lunch med Fröken Fotograf.

Nu ska jag försöka få kontakt med Herr Nyhetschef ifall det där erbjudandet om fika går att kombinera med min avfärdsmiddag.

Sommarsäsongen har definitivt börjat nu och jag vet att det kommer bli lite lugnare innan det väl är dags för semester. Äntligen har backen passerats och det är medförslut. Nu är det bara att njuta av sommaren innan den har sprungit förbi!

Så jag börjar med fem dagar i Dalarna i bästa högsommartid.

Kolla vad jag ska göra måndag till fredag efter midsommar!
Sätergläntan, Brodera - lär känna olika stygn

En av fördelarna med att ens fritidsintressen går hand i hand med företaget jag driver är att en sådan här kurs inte bara gör företagaren och företaget glad. Hela jag blir alldeles lycklig!

Hundkortet kom med posten från Fröken Fotograf
Den skrynkliga lappen hittade jag i min jackficka efter en träning, kärlek från Kendoflickan
Det handskrivna kortet låg inuti en julklapp från min 14-åriga systerdotter PopSnöret

Det är svårt att få en dålig dag när varje dag börjar med att jag hälsas av det här!

Jag är många saker; dotter, moster, vän, lillasyster x 2, företagare, naginata-doka etc.
Men förutom det så är jag tvångsadopterade in i Fröken Fotografs familj och invald Söstra och Mostra i Söstras familj.

Söstra lärde jag känna för något i stil med 5-6 år sedan via levande rollspel. Vi har växt ihop och eftersom Söstra inte har några syskon så blev jag hennes nästan-syster, likt Ronja blev Birks söstra. Jag har ju en stor och bullriga familj, allmänt kallad Klanen, så för mig finns det plats för många fler i den utökade familjen.

När Söstra och henne söta man bestämde sig för att minsann skulle de inte försöka skapa avkommer, så ställdes vi inför ett titelmässigt dilemma. Om jag är Söstra vad händer då när min Söstra får barn? Jo, jag blev Mostra. Syster = Söstra, Moster = Mostra. Enkelt!

3:e maj 2007 föddes Storpyret och 16:e mars 2009 föddes Lillgrisen.
Min söstraungar! Japp, så är det. De där stackars ungarna kommer inte undan mig vare sig de vill eller inte. Kärlek är kärlek är kärlek oavsett om det finns blodsband eller inte. Valda band är minst lika viktiga och starka som blodsband, kanske till och med starkare.

Det är en stor ynnest att få vara en vald del i någon annans familj och att kunna utöka sin egen på samma vis. Vänskap som växt till något ändå starkare. När man ärligt kan säga att man likt familjemedlemmar inte kommer kunna välja bort dom här människorna. När de inte blir inbjudna tillsammans med kamraterna på födelsedagskalas utan tillsammans med familjen.

Vi sitter ihop för livet och så enkelt är det.
Jag och min utökade familj!