Fröken Direktör - mitt i livet

Ribban är lagd för veckan när man möts av ett sånt här välkomnande:

Entré till huvudbyggnaden

Överallt fanns små överraskningar, både stor och små. Den här fanns på trappan till huvudbyggnaden.

Vårt underbara, kreativa, gemensamma och kaosartade sybord.

Arbete pågår. Min arbetsplats med en broderiuppgift på gång.

Och nu är uppgiften klar!

Fler uppgifter som är färdiga: Fylla ytor

Vår första uppgift: Punkter och streck

Utsikt från ett av våra fönster i broderisalen

Det är svårt att inte trivas när den utsikt som möter en när man tassar gäspande från broderisalen till sitt rum i huvudbyggnaden är den här…

Sista fikat med broderibrudarna

Vårt tack till vår underbara kursledare; ett broderat kort till ett gott vin

Och plötsligt bar det av hem igen…

Fem dagar fyllda av kreativitet, både frisläppt och kontrollerad.
Fem dagar av pur kärlek till broderi.

Egentligen ska jag sy en konstig mässhake som går att tvätta i maskin. Egentligen.
Det jag faktiskt gör är att jag mest tofflar runt, packar några små försändelser, betalar några räkningar, lyssnar på radion och har släpat fram mina privata tyger på golvet i lagret. Med andra ord så är jag ganska oproduktiv och har det rätt bra.
Det är så väldigt sällan som jag kan vara just oproduktiv och bara ha det lite bra i vår fina ateljé. Plocka runt lite på lagret och påminna sig om vad vi har i våra djupa gömmor.

Igår var det dop för LillGrisen. En av alla mina små snorungar är ni döpt och har fått sina faddrar, varav jag är en. En väldigt bra dag med härligt väder, en snäll Gris i kyrkan, mycket barn och ett hus fullt med folk barn och mygg! Full fart hela dagen, en dag som verkligen blev toppenbra.

Nu ska jag läsa in ett nytt meddelande på vår telefonsvarare som säger att det är begränsad bemanning på ateljén v 28 tom v 32. Begränsad till när jag känner för det!

*tofflar vidare*

I högsommarvärme har jag landat i verkligheten igen. Dagarna på Sätergläntan var smått magiska och först ikväll har jag lyckats ladda ur bilderna ur kameran, efter lite efterbehandling kommer det upp några i urval. Jag har nästan inte hunnit smälta upplevelsen, än mindre hunnit greppa hur jag ska överföra det i min vanliga verklighet. För överföring behövs!
Jag har även hunnit fylla den höga åldern av 33 år och allt är fortsatt precis som vanligt. Firad av en handfull av de närmaste kära med fina små presenter och blommor.

Imorgon är det dags för arbete, en vecka med arbete som vanligt följt av softa veckan innan det är dags för heltidssemester. Det känns som att jag redan gått ner i semesterläge men det är nog bra med lite omstart. Annars finns det risk för att jag inte lyckas ta mig ur det komaliknande tillstånd jag befunnit mig i idag.
Jag tror nästa vecka blir en väldigt bra vecka.

Men nu. Sofva!

Jag sitter i min lilla soffa i älskade hemmaslottet och avslutar och uppstartar. Lån ska sättas om, räkningar kollas igenom och mail skickas. Ikväll kl 18.27 rullar tågot mot Insjön i Dalarna för fem dagars intensiv broderikurs på Hemslöjdens kursgård Sätergläntan. Jösses vad det här har varit efterlängtat! Jag har i flera år letat efter rätt sorts kurs för mig att gå på just det stället. Nu så är det dags.

Midsommar rullade förbi ett perfekt tempo med väldigt bra sällskap. Fröken Fotograf och jag lastade lilla Tanten full med midsommarmiddag och rullade mot Ljumkil. Midsommarlunch hos Söstra med familj och sedan promenad till lokala festplatsen för tradionellt midsommarfirande i småregnet. Dans runt stången, chokladhjul, fiskdamm, lotteristånd, fikatält och massor med barn och hundar. Som det ska vara.
Middagen var, föga förvånande, löjligt god. När Fröken Fotograf sätter kockgenerna i arbete så blir det bra, det är bara en fråga om HUR bra! Vi tog det mest bara lugnt och umgicks, vi hade det helt enkelt väldigt bra.
När klockan var tio var jag hemma igen och somnade sedan djupt och gott.
Midsommardagen ägnades åt att förbereda avfärd, hämta och lämna saker på ateljén, övningsköra och äta en väldigt god lunch med Fröken Fotograf.

Nu ska jag försöka få kontakt med Herr Nyhetschef ifall det där erbjudandet om fika går att kombinera med min avfärdsmiddag.

Sommarsäsongen har definitivt börjat nu och jag vet att det kommer bli lite lugnare innan det väl är dags för semester. Äntligen har backen passerats och det är medförslut. Nu är det bara att njuta av sommaren innan den har sprungit förbi!

Så jag börjar med fem dagar i Dalarna i bästa högsommartid.

Sammanfattning av dagen: trötta fötter, trött hjärna och Posten har blivit av med en företagskund.
När man har farit runt som en ekorre på speed mellan kl 09 - 13.30 och sen ska avsluta dagen med att skicka ett 165 cm långt paket som endast kan lämnas in vid Företagscenter på centralstationen, då vill man inte mötas av följande kommentar: “Det där är för långt. Vi tar inte emot så långa paket.”
Då undrar jag vad som har pågått under snart fyra år som jag skickat gissningsvis 30 st liknande eller längre paket. Med Posten. Ja, det finns en maxgräns som mitt lokala ombud uppenbarligen har skitit fullständigt i. Synd att serviceinställningen inte existerade när jag hade lovat kunden leverans imorgon.
Vi sammanfattar det med att kunden inte kommer få sitt paket och Posten ska inte behöva bry sig om våra paket i framtiden. Jag tror bestämt att det finns andra som är intresserade av dom.

Förutom den synnerligen bisarra avslutningen så har dagen varit bra men utmattande. Efter en lång dusch och rejält med fot-omhändertagande och 30 min som en död get på soffan så är livet inte fullt så skevt som innan.
Jag har nu konstaterat, efter lite eftertanke, att föregående tre år har jag alltid varit på gränsen till utmattning några veckor innan semester. Jag har nu också lyckats komma ihåg att jag fort hämtar mig när jag väl får min lediga tid. Jag har även tagit det enkla beslutet att vila mig i form och bara träna när jag känner för det, det får bli som det blir med shodan naginata i Prag. Oavsett så åker jag till Prag, om så bara för att hänga på läktare och filma andra träna. Det är det där lilla irriterande ordet “måste” som förstör mig. Tänk att små ord kan ha sådan löjlig inverkan på livet! Jag släpper tanken på att jag måste göra allt jag kan för att vara så bra som möjligt och säger istället att klarar jag shodan så är jag glad och nöjd. När jag bollade tanken på att inte åka så blev jag ledsen, vilket gjorde mig glad för jag såg att det inte fanns en botten i känsla av misslyckande utan att vilja. Jag _vill_ faktiskt åka! Jag har bara inga som helst lust att träna just nu. Skitenkelt.

Och nu, just precis i detta ögonblick, glöder mitt vardagsrum. En fantastisk solnedgång som fyller hela mitt lilla vardagsrum i varmt glödande eldigt ljus!
Nu. Nu blev dagen bra.
Så nu avslutar jag och njuter av några få minuter av en vacker sommarkväll.

Juni är födelsedagsmånad i min närhet. Förutom min egen födelsedag så är det förtitolv till. Och midsommar. Och kurs. Och allt som måste vara klart innan jag åker på kurs.

Herreminje vad jag längtar efter fyra oplanerade veckor. Veckor som jag önskade kunde vara helt-fullt-till-100%-obokade men redan börjar bli bokade…

Efter en lång period med ganska låg energi och olust till det mesta så börjar det så smått vända nu. Det känns liksom i hela kroppen att saker stabiliserar sig. Jag har börjat rensa i medicinintaget och jag tror att det är en del i allt som påverkat. Jag har ätit p-piller i 1½ år och efter att ha läst på om markant högre risk för astma så bestämde jag mig för att helt enkelt sluta. Det kan ju inte göra saken sämre, dessutom lever jag inte i något förhållande så den preventiva anledningen finns inte. Att jag varit helt utan PMS, mens och menssmärtor i 1½ år har varit en enorm lyx men om de är en stor del i min utveckling av astma så får jag väl välja pest istället för kolera. Jag menar, det finns ju värktabletter som inte ger astma!

En halv miljon saker har klarats av och nu väntar saker som är för mig och bara mig. Jag ska på broderikurs veckan efter midsommar och den ser jag storligen fram emot. Att fullständigt få gå upp i ett av mina största intressen utan att ha vardag och arbete att tänka på är något som kallas retreat för en sådan som mig.

Fyra veckors semester är det planerat och de är i stort sett oplanerade så när som på ett dop, en inflyttningsfest och resa med Fröken Fotograf. Det finns en massa saker på sommarlistan som är helt utan tvång och mest en lista på saker man kan göra om man känner för det. Framför allt ska jag vara hemma, pyssla med lägenheten och vara hemmastadsturist.

Med hälsan är det OK men inte bra. Hostan har gett sig och fram till idag har jag varit halvförkyld, men nu verkar det faktistk ha gett med sig. Nu är det mest allergisnörvel.
Kanske blir det träning imorgon om jag vaknar i tid, jag vägrar ställa väckarklocka två dagar i rad…!

Så till alla er som faktiskt har hört av sig undrat över min tystnad här på bloggen så vill jag bara säga att jag inte har dött, eller gett upp. Jag har bara inte haft någon lust och lite för mycket annat att lägga tiden på.

Förhoppningsvis vill jag sitta med datorn i mitt knä och fixa med lite bilder så att det kommer upp lite smått och gott här.

Men nu. Nu väntar schysst film, gott kaffe, löjligt god glass och påtning av ABC-mage-present resten av kvällen!
Lördag, folket, lördag. Njut nu.

Här har det inte hänt mycket på sistone. Energinivån har varit låg och dessutom har jag dragit på mig Lungsotshostan Från Helvetet. Jajjejuppers. Så kan det gå när man måste dela bil med en sjuk tvååring.

På lördag är det meningen att jag ska vara tärna på bröllop och jag kan inte göra annat än hålla tummarna för att jag klarar det. Jag vill varken hosta sönder mig själv eller det söta brudparets vigselceremoni. Efter frisörbesök, som kryddades med det Feta Elavbrottet TM, var jag förbi Nattsyster vilket resulterade i lite receptbelagt hostmedicin. “Smakar som bajs på flaska” sa nattsyster när jag just tagit munnen full. Tackförden! Jo, jag fick en specialstickad snyggmössa, bara till mig. Den kommer användas flitigt framåt höstkanten.

Men trots lungsoten är jag snygg som få. Nyfriserad, nyfixad, nysminkad och med hela stassen till lördagens bröllopsbaluns provad. Snygg som fan som själv. Och vass som treudden. Det enda som måste fixas imorgon är något som håller in lilla muffinsmagen för den har lagt ut i omfång den senaste månaden. Så kan det gå när man inte tränar och mår allmänt småuselt. Jag ska köpa mig en mormoderlig maggördel och omfördela muffinsvalken. Jag ska bli inte bara snygg som fan utan välplacerat kurvig dessutom.

Så så är det med mig.

Hostar lungorna ut och in, knaprar-sörplar-inhalerar knark i alla dess former, är sjukt snygg och snygg som sjuk.

Imorgon är jag ledig och ska ta det lugnt, allt för att ge mig själv de bästa förutsättningarna att orka med lördagen.

Nu. Avspackla fejjset, dra i sig blandat knark, somna innan hostattackerna drar igång.

Kolla vad jag ska göra måndag till fredag efter midsommar!
Sätergläntan, Brodera - lär känna olika stygn

En av fördelarna med att ens fritidsintressen går hand i hand med företaget jag driver är att en sådan här kurs inte bara gör företagaren och företaget glad. Hela jag blir alldeles lycklig!

När väl möhippan var avklarad i torsdags så slog tröttheten till. I ett stadigt tempo har humöret, lusten, orken och viljan avtagit. På allt. Idag vid halv två somnade jag på soffan och vaknade drygt tre timmar senare. Petade i mig middag vid sex och somnade igen. Sitter nu och vill se “X-men: Last stand” men tvivlar på att jag orkar mig igenom hela. Jag vet att jag behöver få fart på träningen igen för jag vet att jag mår så mycket bättre när jag tränar.
Jag har helt tappat rutinen sedan jag gjorde mitt astma-magplask på SM, nästan kännt mig lite lamslagen. Jag tror att jag är rädd för astman, det måste jag komma förbi.

Jag har avbokat en trevlig dejt på tisdag för att nu ta tag i livet med båda händerna. Jag ignorerar att jag om jag vill kan vara uppbokad varenda helg fram till och med 11:e juli. Jag ägnar mig åt mig och tar en vecka i taget. Målet för den här veckan är tre träningpass, varav ett ska vara naginata, och att jag ska få fart på min hemmabaserade matlagning igen.

Men just nu. Just precis nu.
Vill jag bara sova bort den här konstiga känslan och förlita mig på att det är bättre imorgon.