Fröken Direktör - mitt i livet

Det är lite lustigt hur människor jag känner reagerar på hur jag har tänkt lägga upp min fyra veckor av semester. När jag berättar om allt jag har som alternativ och sen säger att det bara är alternativ så ser de flesta tvivlande ut. Efter ett par upprepningar verkar de flesta fatta att bara för att man har alternativ så innebär det inte att man per automatik faktiskt _gör_ allt. Framför allt så är inget inplanerat och bokat. Att ha planerat att vara oplanerad är den absolut bästa sommarplanen!

Min alternativ, om jag vill, är att: taptsera sovrum, fixa grovkök, pimpa köket, besöka Oxelösund, besöka Värmdö, turista i Uppsala, turista i Stockholm, besöka brorsan i Sala, åkta till Eskilstuna och Parken Zoo med redan nämnda bror, hälsa på Ljumkil, hälsa på Björklinge, hälsa på Trönö, ta med sig pågående hantverksprojekt och åka både hit och dit och hälsa på hantverkande vänner, besöka Sigtuna och vännen på vikingamarknaden samt ligga på en filt i valfri park och läsa bok alternativt soffan och läsa bok.
Som sagt, alternativ. Det känns bra att kunna välja och vraka bland en massa roliga små saker. Dessutom finns det en massa roliga saker som jag inte ens vet om än.

Nu hoppas jag att mitt kundbesök kommer snart för jag vill börja min semester!

Ribban är lagd för veckan när man möts av ett sånt här välkomnande:

Entré till huvudbyggnaden

Överallt fanns små överraskningar, både stor och små. Den här fanns på trappan till huvudbyggnaden.

Vårt underbara, kreativa, gemensamma och kaosartade sybord.

Arbete pågår. Min arbetsplats med en broderiuppgift på gång.

Och nu är uppgiften klar!

Fler uppgifter som är färdiga: Fylla ytor

Vår första uppgift: Punkter och streck

Utsikt från ett av våra fönster i broderisalen

Det är svårt att inte trivas när den utsikt som möter en när man tassar gäspande från broderisalen till sitt rum i huvudbyggnaden är den här…

Sista fikat med broderibrudarna

Vårt tack till vår underbara kursledare; ett broderat kort till ett gott vin

Och plötsligt bar det av hem igen…

Fem dagar fyllda av kreativitet, både frisläppt och kontrollerad.
Fem dagar av pur kärlek till broderi.

Egentligen ska jag sy en konstig mässhake som går att tvätta i maskin. Egentligen.
Det jag faktiskt gör är att jag mest tofflar runt, packar några små försändelser, betalar några räkningar, lyssnar på radion och har släpat fram mina privata tyger på golvet i lagret. Med andra ord så är jag ganska oproduktiv och har det rätt bra.
Det är så väldigt sällan som jag kan vara just oproduktiv och bara ha det lite bra i vår fina ateljé. Plocka runt lite på lagret och påminna sig om vad vi har i våra djupa gömmor.

Igår var det dop för LillGrisen. En av alla mina små snorungar är ni döpt och har fått sina faddrar, varav jag är en. En väldigt bra dag med härligt väder, en snäll Gris i kyrkan, mycket barn och ett hus fullt med folk barn och mygg! Full fart hela dagen, en dag som verkligen blev toppenbra.

Nu ska jag läsa in ett nytt meddelande på vår telefonsvarare som säger att det är begränsad bemanning på ateljén v 28 tom v 32. Begränsad till när jag känner för det!

*tofflar vidare*

I högsommarvärme har jag landat i verkligheten igen. Dagarna på Sätergläntan var smått magiska och först ikväll har jag lyckats ladda ur bilderna ur kameran, efter lite efterbehandling kommer det upp några i urval. Jag har nästan inte hunnit smälta upplevelsen, än mindre hunnit greppa hur jag ska överföra det i min vanliga verklighet. För överföring behövs!
Jag har även hunnit fylla den höga åldern av 33 år och allt är fortsatt precis som vanligt. Firad av en handfull av de närmaste kära med fina små presenter och blommor.

Imorgon är det dags för arbete, en vecka med arbete som vanligt följt av softa veckan innan det är dags för heltidssemester. Det känns som att jag redan gått ner i semesterläge men det är nog bra med lite omstart. Annars finns det risk för att jag inte lyckas ta mig ur det komaliknande tillstånd jag befunnit mig i idag.
Jag tror nästa vecka blir en väldigt bra vecka.

Men nu. Sofva!

Jag sitter i min lilla soffa i älskade hemmaslottet och avslutar och uppstartar. Lån ska sättas om, räkningar kollas igenom och mail skickas. Ikväll kl 18.27 rullar tågot mot Insjön i Dalarna för fem dagars intensiv broderikurs på Hemslöjdens kursgård Sätergläntan. Jösses vad det här har varit efterlängtat! Jag har i flera år letat efter rätt sorts kurs för mig att gå på just det stället. Nu så är det dags.

Midsommar rullade förbi ett perfekt tempo med väldigt bra sällskap. Fröken Fotograf och jag lastade lilla Tanten full med midsommarmiddag och rullade mot Ljumkil. Midsommarlunch hos Söstra med familj och sedan promenad till lokala festplatsen för tradionellt midsommarfirande i småregnet. Dans runt stången, chokladhjul, fiskdamm, lotteristånd, fikatält och massor med barn och hundar. Som det ska vara.
Middagen var, föga förvånande, löjligt god. När Fröken Fotograf sätter kockgenerna i arbete så blir det bra, det är bara en fråga om HUR bra! Vi tog det mest bara lugnt och umgicks, vi hade det helt enkelt väldigt bra.
När klockan var tio var jag hemma igen och somnade sedan djupt och gott.
Midsommardagen ägnades åt att förbereda avfärd, hämta och lämna saker på ateljén, övningsköra och äta en väldigt god lunch med Fröken Fotograf.

Nu ska jag försöka få kontakt med Herr Nyhetschef ifall det där erbjudandet om fika går att kombinera med min avfärdsmiddag.

Sommarsäsongen har definitivt börjat nu och jag vet att det kommer bli lite lugnare innan det väl är dags för semester. Äntligen har backen passerats och det är medförslut. Nu är det bara att njuta av sommaren innan den har sprungit förbi!

Så jag börjar med fem dagar i Dalarna i bästa högsommartid.

Sammanfattning av dagen: trötta fötter, trött hjärna och Posten har blivit av med en företagskund.
När man har farit runt som en ekorre på speed mellan kl 09 - 13.30 och sen ska avsluta dagen med att skicka ett 165 cm långt paket som endast kan lämnas in vid Företagscenter på centralstationen, då vill man inte mötas av följande kommentar: “Det där är för långt. Vi tar inte emot så långa paket.”
Då undrar jag vad som har pågått under snart fyra år som jag skickat gissningsvis 30 st liknande eller längre paket. Med Posten. Ja, det finns en maxgräns som mitt lokala ombud uppenbarligen har skitit fullständigt i. Synd att serviceinställningen inte existerade när jag hade lovat kunden leverans imorgon.
Vi sammanfattar det med att kunden inte kommer få sitt paket och Posten ska inte behöva bry sig om våra paket i framtiden. Jag tror bestämt att det finns andra som är intresserade av dom.

Förutom den synnerligen bisarra avslutningen så har dagen varit bra men utmattande. Efter en lång dusch och rejält med fot-omhändertagande och 30 min som en död get på soffan så är livet inte fullt så skevt som innan.
Jag har nu konstaterat, efter lite eftertanke, att föregående tre år har jag alltid varit på gränsen till utmattning några veckor innan semester. Jag har nu också lyckats komma ihåg att jag fort hämtar mig när jag väl får min lediga tid. Jag har även tagit det enkla beslutet att vila mig i form och bara träna när jag känner för det, det får bli som det blir med shodan naginata i Prag. Oavsett så åker jag till Prag, om så bara för att hänga på läktare och filma andra träna. Det är det där lilla irriterande ordet “måste” som förstör mig. Tänk att små ord kan ha sådan löjlig inverkan på livet! Jag släpper tanken på att jag måste göra allt jag kan för att vara så bra som möjligt och säger istället att klarar jag shodan så är jag glad och nöjd. När jag bollade tanken på att inte åka så blev jag ledsen, vilket gjorde mig glad för jag såg att det inte fanns en botten i känsla av misslyckande utan att vilja. Jag _vill_ faktiskt åka! Jag har bara inga som helst lust att träna just nu. Skitenkelt.

Och nu, just precis i detta ögonblick, glöder mitt vardagsrum. En fantastisk solnedgång som fyller hela mitt lilla vardagsrum i varmt glödande eldigt ljus!
Nu. Nu blev dagen bra.
Så nu avslutar jag och njuter av några få minuter av en vacker sommarkväll.