Ompysslad
Jag undrar när jag ska sluta förundras.
För tre månader sedan sov jag ensam varje natt och var singel. Sedan i början av september sover jag i stort sett aldrig ensam och är så långt ifrån singel man kan komma.
Vi är i total synkronicitet, vi till och med säger det den andra tänker utan att vi ens försöker. Vi löser varandras problem utan att det är meningen, bitar bara faller på plats. Mardrömmarna har minskat men är fortfarande där. Plötsligt inser jag ju vad det är jag skulle förlora om han försvann ur mitt liv. Han säger att han funnit den perfekta kvinnan för honom och jag blir sned i huvudet och vet inte vad jag ska säga. Mer än att jag inte kan se mig i livet utan honom.
Vi pysslade om mitt lilla hemmslott i helgen och den fula blå väggen i sovrummet är nu särdeles snygg med extremt tjusig tapet. Nu vänder vi blickarna mot vardagsrummet och det verkar som att även det kommer vara ompysslat inom några veckor.
Jag inser att mina prioriteringar drastiskt har förändrats. Egentligen var det en god bit på väg redan innan Kärleken kom intrillande, nu har det än mer bekräftats. Min lust att göra saker utanför min lilla personliga svär är minimal. Det pratas lajv och en liten del kanske jag är intresserad av men egentligen inte. Jag är mest intresserad av att återknyta en stund till vissa människor men jag ser också att det finns en väldigt stor risk att jag kommer känna mig än mer utanför eftersom jag faktiskt inte varit med på resan fram till målet. För varför lägga tid på något långt där borta när jag mår så bra och har det så bra där jag är? Här där det finns någon som älskar mig innerligt att göra saker tillsammans med. Och egentligen är väl frågan redan besvarad där. Jag prioriterar mig och min underbara Kärlek istället för lajv och låtsaslekar.
Så jag har ännu inte slutat förundras, förundras över känslan jag är fullständigt omvälvd av. Jag känner mig magiskt omhuldad, hållen, ompysslad, älskad. Och jag gör mitt bästa för att ge precis lika mycket tillbaka. Jag tror min själ att jag funnit Kärleken.
