Märkligheter
Bänkad
Plötsligt kom fetsmällen som jag kanske någon stans gått och väntat på. Magkatarr.
Fast nu ljuger jag, jag har inte magkatarr. Jag har magkatarrliknande symptom vilket innebär att jag måste vara extremt snäll mot mig och min lilla mage för att inte utveckla fullskalig magkatarr. Min resa till träningsläger i Prag blev hastigt inställd, 5000 kr rakt i sjön. Jag lever på mesig okryddad mat i små portioner, äter mest hela tiden för att inte låta magen vara tom för länge, och oroar mig för hur den beter sig eller inte beter sig. Fast jag inte borde oroa mig eller stressa för någonting.
Så jag sitter på bänken och dinglar med benen och undrar vad sjutton jag ska göra nu. Ska jag träna eller inte, ska jag älska hela natten med min fantastiske älskare eller inte, ska jag sova så fort jag är trött eller försöka hitta nya energikällor. Pjaaa du… Vem vet. Jag försöker ta var dag för sig och inte planera något alls egentligen. Fast det går inte så bra.
Äsch.
Jag tar det en vecka i taget så blir det nog bra.
Mesmat i små portioner, så lite stress men mycket kärlek som möjligt. Det ska fanimig vara roligt att vara patetisk.
