Fröken Direktör - mitt i livet

Jag har spotfie’at John Farnham.
Jupp.
John “You’re the voice” Farnham.

Plötsligt började tonårshormonerna skutta och hjärtat klappra lite extra under bröstbenet.
Jag hade glömt hur totalt förälskad jag var i honom.
*ser lite vindögd ut*

Tänk er följande:
17 år. Ensam i sitt rum. Läsande Harlequin-roman.
Lyssnande till den här:

Eller den här:

*tonårssuckar*

Jag har en bild av mig själv som verkligen inte stämmer.
Jag har en bild av att jag inte orkar saker, allt från cykla till IKEA till att genomdriva projekt.

Herregud, så makalöst fel man kan ha om sig själv.
Om man bara tittar bakåt och pekar på vad jag redan har åstadkommit i mitt liv fram till nu så är det väldigt svårt att inte se hur falsk den bilden är. Det här är inget jag går omkring och medvetet säger till mig själv, men det ligger som grund som jag utgår ifrån helt omedvetet.

Seriöst.
Så här kan vi ju inte ha det, eller hur Direktörn’!

Så…
När du trampade till och från Byggmax på rekordtid så var det verkligen inte någon med dålig kondis. Trots motvinden från helvetet och tydliga pollenallergikänningar så gjorde du det på sjukt lite tid. Det innebär fetkondis. Okej? Bara för att du är kass på jogga/springa så innebär det inte att du har taskig kondis. Att du flåsar lite när du springer tre trappor upp varje dag så innebär det inte att du har dålig kondis. Okej? Okej.
När du gång på gång avslutar feta beställningar, betalar räkningar, sköter bokföring för företaget, håller hemmet rent, drar igång trännigsprojekt, arrangerar läger, sköter om klubben och handarbetar både stort och smått så avslutar du saker. Du gör saker! De saker som får vänta på sin tur, tar lite längre tid på sig att bli klara eller helt enkelt inte är tillräckligt viktiga för få ta del av din tid just nu är INTE ett misslyckande. De är lyckade projekt som väntar på att bli färdiga. Okej? Okej!

Du kan göra precis vad du vill.
Okej?
Okej.

I morse lyckades jag med konststycket att inte bara försova mig eftersom jag inte ställt något larm utan även missa sommartiden. Ergo. Dubbelförsovning… Man skulle kunna sammanfatta det hela med att jag aldrig åkte till träningen. Den var nästan slut när jag väl fattat vad som hänt.
Det värsta jag vet är när man vaknar på fel sida av verkligheten. Stressar ur sängen och efter ett tag inser att det ändå är kört, men då är det försent att somna om… Det tog fram till två-snåret innan jag var människa igen. Jag vimsade mest runt och fick inte så värst mycket gjort. Tillslut lade jag mig på soffan med ett bokreainköp och då vaknade kropp och hjärna långsamt till liv igen.
Efter lite livat samtal med min Lilla Storasyster for jag över till Fröken Fotograf för en schysst kvällsdate. På torsdag far hon en månad till sina föräldrar i Sydafrika och jag vill allt hinna träffa henne ordentligt innan hon for. God middag, allmänt softande, alltid lika trevligt sällskap och nu är det väldigt nära sänggående.

Nästa vecka blir det ganska mycket jobb och sen väntar Malmö på fredag! Jag ser verkligen fram emot en schysst spontanresa till skåneland. Jag är så nöjd med val av datum och plats, jag tror det blir kanon.

Nu tandborstning, sen sängsovning.
Natti, natti!

Dagens teknik, kära vänner, dagens teknik.

Det var meningen att jag tidig förmiddag skulle röja stan för att uträtta ärenden. Jag sov tills jag vaknade alldeles av mig själv och klockan var redan mycket. Så det blev en långsam lördag istället.
En långsam, tidningsläsande, njutande frukost med efterföljande frukostdessert bestående av hembakade kakor och äkta hemma-latte tillsammans med bokbläddrande och musiklyssnande.

Inom kort ska jag ta mig en rejäl morgontoalett (middagstoalett?) för att sedan diska, äta lunch och ta mig ut en sväng. Framåt eftermiddag tänkte jag ta bussen till Landet för att umgås med Bonusfamiljen och se till att hålla i en liten O som på måndag blir två veckor stor.

En lågsam lördag.
Det är grejjer det.

Hur gör man när man för att få till lusten och geisten för projekt som man är inblandad i men som genomförs helt utan att passa ihop med ens egna sätt att se på saker? Jag har ingen aning i dagsläget.
Plötsligt blir det än tydligare för mig varför jag helt ärligt kan säga att lajvandet är lagt på hatthyllan för obestämd tid.

Alla är vi olika och har olika behov, det svåra är när man försöker kommunicera sina behov men ändå inte får dem tillgodosedda. Jag får försöka vara övertydlig och hoppas på att det inte tolkas som hårt för det kan det mycket väl göra, men efter två försök utan verkan så finns det inte så många vägar kvar att gå.

Fröken Direktör har det väldigt bra just nu.
Istället för att fundera på saker som kan orsaka stress eller negativitet så ägnar hon sin fulla kraft åt allt som är så fantastiskt bra i livet. Som att göra sig en orgasmisk potatismos till den ungsbakade laxen som tillsammans med en väldigt läcker grön sallad blev middag. Eller att ta fram sin mockabryggare och göra sig en grym hemma-latte med kanel på toppen och några biscotti till. Och lyssna på Maia Hirasawa på Spotify och inse att det nog allt ska bli ett konsertbesök när hon är Malmö, enligt nätet finns det fortfarande 50 platser kvar till fredagens konsert. En Malmö-resa som bara blir bättre och bättre.
Inte nog med det, från och med idag bor det en liten minipony i min säng! Eller ja… Hästens anatomiska kudde som ska hjälpa min nacke må alldeles fin-fint i fortsättning.

Så hur kan Fröken inte vara lycklig?
Mumsig middag, Maias ljuva musik, mitt i snöstorm och strålande solsken.
Mitt i Livet!

Jag gillar måndagkvällar. Det är då jag stökar runt hemma, diskar, tvättar, städar, fixar och softar. Det är då jag ordnar så att veckan får en schysst inledning som ska göra resten av den lite lättare att flyta igenom.

Jag gillar faktiskt måndagskvällar väldigt mycket!

Mellan måndag lunch och onsdag kväll har jag varit stationerad på landet för att vakta min fadderdotter V i sann tigertämjar anda. Anledningen var att det var dags för Söstras stora mage att äntligen bli en liten nykomling.
Det har varit väldigt tankeväckande att spendera de här dagarna i någon annans liv. Ensam i någon annans hem, ett hus på landet, med ensamt ansvar för någon annans dotter för första gången. Det var väldigt mycket tuffare än jag trodde. Allt har gått väldigt bra på alla sätt och det fanns ingen oro att något skulle gå fel, det var bara väldigt mycket tuffare än jag någonsin kunnat räkna ut att helt släppa sina egna rutiner och till fullo finnas endast för att tillgodose någon annans behov. Det är ett vackert hus, med härliga människor och min fadderdotter håller verkligen på att bli en riktig liten personlighet, men det är inte mitt liv. Det var så obeskrivligt skönt att få kliva in genom sin egen dörr och sjunka djupt ner i sin egen säng och sova en lång skön natt utan att ligga på helspänn med ett halvt öra öppet.

Nu har familjen på landet utökats med en liten pojke, än så länge är han utan namn så jag kallar honom Lillebror. Allting gick bra på alla sätt och den här älskade familjen förtjänar verkligen att få växa och riktigt gotta ner sig i vardagskärlek och familjeliv. Jag är så otroligt glad för deras skull, och så väldigt förtjust i mitt lilla liv…!

Jag har redan mötts av kommentarer om hur fantastiskt jag måste ha haft det som bott i hus på landet med en go liten tjej. Jag kan inte ljuga, det går bara inte. Det är inte min dröm så jag har inte haft det fantastiskt.  Det har absolut inte varit dåligt men att komma hem och vara helt slut är inte ett kvitto på att man haft det fantastiskt. Det var lite som att lajva ensamstående mamma och komma hem från skogen och vara lyrisk över att få vara hemma. Javisstja, jag har slutat lajva!
De här dagarna har verkligen förtydligat för mig hur viktigt det är att man lever det liv man vill leva. Hur tufft det är för mig att plötsligt leva någon annans liv, ett liv jag inte vill ha, är ett så väldigt tydligt kvitto på hur bra jag mår i det liv jag faktiskt lever. Ett liv jag har skapat åt mig för mig att utvecklas i.

Jag är så glad i min lilla lägenhet.
Jag är så otroligt glad i mitt lilla!

Nu är tåg och boende bokat för en kombinerad jobb- och semesterresa till Malmö helgen före påsk.
Jag kommer ha det så löjligt bra! Jag menar, trådlöst nätverk både på resa och boende, skitroligt jobbrelaterat besök i Lund som kan generera ruggigt fet beställning, två och en halv dag att göra vad jag vill med i Malmö och ett hotell som ligger på en tvärgata bakom Centralstation med gångavstånd till det mesta i centrala Malmö. Om det regnar? Det finns böcker och muséer.

Om tre veckor är jag i Malmö och har det lyxigt.
Sweetness!