Långsamt funderande
Okej. Jag har inte gjort det som var tänkt att jag skulle göra ikväll utan en massa annat som jag egentligen inte har någon som helst lust att hålla på med.
Ibland ställer jag mig frågan vad jag egentligen tycker om naginata och jag vet vad jag tycker. Mycket. Mycket om träningen, mindre om allt annat.
Ideellt engagemang är något som jag haft med mig livet under väldigt många år och jag har som vuxen alltid sett mig som någon som gärna engagerar mig i föreningar av olika sorter och på olika sätt. Jag tror inte att jag håller på att sluta med det nu heller men mycket den energi som jag lagt på ideella engagemang tidigare börjar nu faktiskt krävas av företaget. Det är snarlika uppdrag, snarlika arbetsuppgifter och då känns ju valet inte så värst svårt att göra. Jag är varken uppgiven eller arg eller särskilt irriterad, mest bara ointresserad. Det känns som att det ger mindre och mindre och tar mer och mer. Inte för att jag lägger mer tid på det utan för att jag skulle vilja rikta tiden åt ett annat håll. Jag undrar hur det är att “bara” träna? Är det lika skönt och avslappnat som på gymmet? Måste jag ge bort större bitar av mig själv bara för att jag graderar shodan? Jag hoppas verkligen att det kommer lite nytt blod som kan skjuta till lite engagemang för jag börjar bli lite småsliten nu.
Det som känns väldigt tryggt är att jag inte för ett ögonblick tvivlar över glädjen i naginata, lyckan att utvecklas både tekniskt och fysiskt. Det är på andra plan som jag känner ett större och större ointresse. Jag bryr mig inte om uppvisningar och lägga ner själen i föreningsutveckling när det inte verkar finnas någon annan som är villig att självmant kliva fram om så bara för att hejja på. Det det har gett mig har det gett mig, nu känns det som att det finns annat som både ger men framför allt kräver mer av mig.
Jag kommer sitta som ordförande ett år till, om klubben vill ha mig kvar, men jag kommer inte arrangera läger och ta ansvar för fler uppvisningar. Det måste finnas andra som kan göra sånt, det kanske är på tiden att det är jag som inte kan vara med utan är upptagen, om så bara upptagen med att låta andra ta ansvar.
Imorgon är jag strängt upptagen med att fixa hemma, handla, göra glass, baka paj, fixa middag och vara allmänt soft och avslappand för imorgon får jag middagsbesök. Något jag har sett väldigt mycket fram emot men som liksom har försvunnit i föreningskaoset. Och nu slår det mig att jag glömt göra verksamhetsberättelsen. *suckar tungt* Skitsamma. De får den på söndag. Som sagt. Föreningskaos.
Nu ska jag släppa klubben, släppa UppCon09, släppa musikelände och uppvisning och ägna mig åt att se fram emot att få lite trevligt besök.
Nu. Sååååååfvaaaa!
