En helt vanlig onsdag
För tillfället känns det rätt meningslöst att blogga, varje vecka ser ungefär likadan ut. Träning tre till fyra gånger, jobba, vila och vara upptagen på helgen. Idag blev det iofs ingen träning som det var tänkt eftersom jag istället sitter hemma med värkande bihålor, tungt huvud och trötta rinnande ögon. Jag antar att det är min tur att bli sjuk nu, alla andra i klubben har varit det.
Jag har äntligen lyckats boka en höstweekend i Visby! Det är ju i ärlighetens namn kombinerat med jobb men varför inte stanna två nätter extra när det kan kombineras med att lämna jobb? Jag kommer åka alldeles själv och det gör mig inte det minsta. Några goda böcker, en egen liten lägenhet på Adelsgatan, biblioteket, Fornsalen, kaféer, Kränku, Visby. Jag kommer ha det bra.
Direktörn d.ä. har fått tid för operation av sin hand och det är synnerligen olägligt men det är så självklart att hon ska ta tiden, vi löser det. Det tog mig ungefär 15 sekunder att ha min priolista klar efter att hon berättat om operationstiden.
Det blir så klart en klump i magen när jag tänker på det. Min lilla mamma ska opereras. Det spelar liksom ingen roll att hon inte ens ska få narkos men ändå. Hon är själv orolig eftersom det är en hand, hennes arbetsverktyg, händerna som hon levt hela sitt yrkesverksamma liv på, som hon vill fortsätta arbeta med.
Imorgon blir det omplanering i kalendern så får vi se vad det innebär för den kommande månaden.
Vardagsknotet fortsätter, svårt att skriva om sådant som sker dagligen och hela tiden.
Det verkar vara lite såhär överallt nu mitt i hösten och innan jultider.
Då ska stressen varvas med julpyssel, adventsfikor och julbord!
Det är nu som man ska göra som du ska, åka till visby (tex) eller iaf gå och få sola lite..
Det är den här tiden och februari som är årets värsta tycker jag.
Hoppas det går bra med mammas hand. Sköt om dig och pussor och sådant