Fröken Direktör - mitt i livet

Jag medger att det gjorde ont när klockan ringde 0800 för att jag skulle hinna frukostera i lugn och ro innan jag begav mig mot Budohuset för söndagsträning med engi. Men det var det värt! Att få träna i danssalens härliga ljus med fyra nagiantadoka, varav en är alldeles jätteny och en alldeles jättenyligen hitflyttade från Japan. Skön och rolig träning med sköna roliga människor. En schysst lunch med Tigersyster, om än något stressad eftersom jag var på väg mot Stadsskogens dag. Någon annan gång får vi ha en lugn och låååång lunch, gärna följd av fika. Det är liksom sånt som gör dagen lite extra mysig när man släpat sig upp tidigr för att träna.

Men den här gången rullade jag raskt mot Stadsskogens Dag. Och vilken härlig dag! Massor med folk i precis alla åldrar. Massor med föreningar och aktiviteter och så plötsligt tre galna kvinns som gastar i skogen. Kulning vid kolmilan. Vi pratade, vi lockade, vi improviserade. Nästan tio minuter orkade vi med sen avslutade vi med en gemensam rygg-rygg kulning som gjorde att hela jag vibrerade.
Jag önskar att jag haft mer tid att vandra runt bland föreningar och andra, hunnit se mer av stadsskogen, men plötsligt var klockan tre och jag var alldeles gäspigt trött. Så jag rullade hem igen.

Nu har jag ätit en orgasmiskt god fläskfilégryta med trattkantareller, champinjoner, lök, matlagningsgrädde, kryddade med dijonsenap, svartpeppar och buljong. Jag kokade inte ens potatis till utan mumsade i mig min hembakade ciabatta som tillbehör.

Det fascinerar mig vad rätt sorts aktivitet gör med själ och hjärta. Att vara ute i skogen en sån här dag efter att ha fått träna det jag älskar allra mest. Att känna kraften av kulningen som är så frigörande att det nästan är lite magiskt. Det var länge sedan jag kulade men nu har jag gjort det två dagar i rad och jag mår så bra av det, att bara släppa loss och låta. Strunta i rätt ord, rätt ton, bara låta urkraften forsa från jorden genom magen och med kraft kunna nå kilometer långt. Magiskt. Vi kommer defnitivt försöka gör liknande saker igen och det verkar som att vi mer eller mindre är inbjudna till nästa år. Då kanske vi hamnar i Trollskogen…

Jag är mätt. Jag är trött, men på ett ytterst välmående sätt. Jag är så nöjd med dagen, ja hela helgen.
Imorgon är det tillbaka på arbetet och tillbaka i dojon. Vår lilla japanska ska för första gången på nästan tio år dra på sig en bogu och plötsligt ska jag utveckla någon som på pappret kan mer än jag. Jag ser _verkligen_ fram emot utmaningen!

När jag tittat färdigt på Timeteam ska jag ta ett bad, men första fika till TV. Jag får mazarin och espresso! *fånigt nöjd och glad*

Det är bara att acceptera att jag inte kan sluta älska karlsloken som dumpade mig per mail. Jag har jobbat hårt på det men inte lyckats. Då kanske jag ska sluta jobba på det och bara låta det vara så. Helt enkelt. Varje gång jag träffar honom så påminns jag om det, det rivs upp och jag trillar ner i det där illaluktande hålet igen. Alltså. Då ska jag träffa honom så lite som möjligt, bara träffa honom när jag måste och under såna former där det inte finns något personligt med i det. Helt enkelt!

Summa. Det är OK att älska honom, så länge det inte blir orealistiskt och lössläppt. Det är OK att vara förbannad på känslan av maktlöshet det ger mig, så länge jag inte lägger massor med tid och energi på det. Det är OK att bara låta det vara. För jag vet att det inte kommer hindra mig att göra det jag vill och hitta någon som vill älska MIG tillbaka. För jag vet att även om den kärlek jag känner för honom är helt annorlunda mot hur det var när vi var i tvåsamhet så är den där den är och den kommer inte hindra mig från att älska någon annan. Det kan faktiskt vara så att när det väl har hittat in en ny kärlek i mitt liv så kommer den här att minimeras till ett minne.

Så är det. Då är det bara att jobba utifrån dom förutsättningarna, för uppenbarligen har jag inte lyckats ändra på förutsättningarna. Helt enkelt.

Konstiga. Det var lite märkligt i stugan. Fint väder, skönt med skog och sjö precis runt knuten.  Men på det stora hela så blev det inte någon vila och inte särskilt avslappnat. Jag vet vad jag inte kommer göra igen och jag vet nu vad som behövs för att det ska funka att göra något liknande. Det var en hög med saker som påverkade utgången av helgen men inget är särskilt allvarligt. Jag kan bara konstatera var livet är, vad jag behöver göra för att få tillbaka flytet i tillvaron och låta saker vara. Ibland måste man helt enkelt bara säg att det är så här nu, lär dig leva med det.

Nu är jag alldeles jättetrött och ska snart sova. Men jag är väldigt, väldigt nöjd med mina nya frisyr!
Imorgon håller jag i mitt första pass som uttalad senpai för måndagarnas shiaiträning.

Ny vecka, nya utmaningar, nya möjligheter att göra bra saker.

*swooosch* Fem tramptag sen började jag le. Okej, sadeln satt lite lågt men jösses vad roligt det var att cykla! Jag hade glömt hur kul det är när man sitter på en kurvig, bredsadlad, frejdig och lätt-trampad damckel av klassisk modell. Alla mountainbikes kan slänga sig i väggen! Det här är sann glädje.
Lätt som en plätt swischade jag glatt hem på min nya fina Rut med min nya fina störtkruka på skulten. Sann glädje, sann glädje!

Inte nog med det, jag har haft besök av Fröken IQ! Igår ringde mobilen och smartaste fröken jag känner ville fika, umgås, vara social. Klart hon fick. Strax efter tre kom hon och inspekterade hemmaslottet och som den sanna hjältinnan hon är så skjutsade hon mig till Bauhaus för akutinköp av mässingsskruv och sedan hämtning av Rutan.

Och solen har skinit och spridit värme i sensommardagen!
Det kan nästan inte bli bättre. Jo, om jag hade tränat naginata också hade det varit en perfekt dag, men det får vänta till imorgon.

Nu. Diska!

I måndags kom Direktörn’ d.ä. tillbaka från semester och vi rullade igång hösten på allvar, tisdag hade vi en kanondag i stockholm med hämtning av jobb och inköp av tyg. Tisdag kväll lagade jag köttfärs till middag. Onsdagmorgon började jag kräkas. Häpp! Jag hade matförgiftat mig själv…! Starkt jobbat. Onsdag höll jag mig väldigt stilla men torsdag och fredag jobbade jag. Kanske inte helt genomtänkt men jag ville så gärna. I fredags var sista dagen med feber på eftermiddagarna, total utmatning och ingen ordentligt mat. Från och med igår lördag har jag kunnat äta ordentligt, är helt feberfri och mina knän är inte lägre gjorda av gelé. Jag lyckades faktiskt vara social på kvällen, hela två timmar hos Herr Nyhetschef och hans söta nyblivna sambo. Idag har jag diskat, sorterat tvätt, fixat med naginata-papper och hemmadonat. Häpp! Tillbaka på banan igen.
Visst ja! I måndags köpte jag cykel som jag kommer hämta nu på tisdag, de snälla cykelförsäljarna monterar ihop henne åt mig. Och imorgon hämtar jag do och tare på posten.

Som sagt… Upp och ner. Nu får det gärna hålla sig på en stadig kurva uppåt tack!

Det här är Rutan! Mina ny bästis från och med tisdag.

En schysst vecka med allt möjligt smått och gott. Fredag hemmatofflande och bakning och matlagning. Två goa herrar på besök som njöt god mat tillagad av mig. Fetaost- och myntakryddade lammfärsbiffar med ungsbakad potatis, sallad, hembakad bröd och jordgubbspaj med vit chokladmousse som dessert. Enkel samvaro med fniss, skratt, allvar och softande. En rolig lördag med långbesök på Fyrishov med Tara, Anti-lajvaren och både deras knodds. Alldeles jättetrötta landade vi för schysst fika på Broströms, sen gav jag upp och gick hem och somnade på soffan.
Efter restmiddag från igår, restefterrätt och kaffe ska jag snart softa på soffan igen.
Imorgon är det lite annonstänkt för företaget och sen träning på kvällen. Soft. Helt enkelt!

Hemma i mitt lilla slott. Min juvel. Min egna. Mitt Hem!
Efter två riktigt bra semesterveckor var det ljuvligt att kliva in genom dörren till min lilla lägenhet och vara hemma hela vägen in i själen. Det är så fantastiskt skönt att trivas hemma! *suckar njutningsfullt*

Vecka 1
Sörmland, småbarnsfamilj, sol, bad, umgås, plaska bräckt Östersjövatten, soleksem, massa hemmabio (det var svaaaalt i bion!), bonusbesök av HJ och Majorn, umgås på tu man hand med FörsteFru, gosa med nya vovven, bråka och busa med Unge Herr Boss och Lilla Fröken Diva, inmundiga obscena mängder gooood mat, pysseldag med HJ, socialisera och åka på utflykt. Häpp! Så var vecka ett slut och Fröken Fotograf kom rullande i Tanten för att hämta upp för vidare färd mot Östergötland och Soltomta.

Vecka 2
Östergötland, Soltomta, Ydrefors, Vimmerby, två timmar till fots i Norra Kvills Nationalpark med endast nyfikna fåglar och fjärilar som sällskap, många och långa stunder med god bok i soffa/säng/fåtölj/uteplats, långa bad i Stångån, prata med fishy-fishy-kompisar som naffsade stortå när man viftade på den, många och långa stunder i viloläge som övergick i sovläge efter att den förbålta gnomen med stora träklubban passerat när man minst anade det, tassa byxlös omkring i värmen, diskutera böcker, högläsning som disksällskap, obscena mängder löjligt god mat, glass vid campingen, räkmacka att dö för på campingen, morotskaka att döda för på campingen *dregglar*, en hel dag i Linköping, lunch med Fröken Fotografs farmor och att få lyssna till fascinerande minnen från ett annorlunda och händelserikt liv, shopping DeLux med superfynd, goooooooood öl, Tidersrums (uttalas Tischerums) vackra stavkyrka lugn, ro, stillhet, många långa nätter med massor av god sömn och total vila. Åsså övningskörning två gånger också!

Sammanfattning: Jag tror knappt jag kommer ihåg sist jag hade en så fantastisk semester som jag haft iår! Jag sitter här hemma och är alldeles utvilad, även om jag redan gääääspar. Nästa år lutar det åt minst två, helst tre veckor, i Visby. Efter att FörsteFrun och KäreMaken har firat 10 år som par så blir det förhoppningsvis ompackning och sedan ett antal softa veckor på ön. Jag stannar så långt tid och pengar räcker helt enkelt.

Mina söta systerdöttrar har tagit så väl hand om lilla slottet åt mig! De verkar ha njutit i fulla drag över att bara ha varit här, bott i ensamhet varsinn vecka, hängt på stan och haft det bra. De är så koola! *stolt moster* Jag vet inte om jag hade vågat bo själv i stan i min mosters lägenhet när jag var nyligen fyllda fjorton. *mer stolt moster* Och den stora som är dryga 17 ville ha lägenheten för sig själv och bjöd aldrig hit kompisar, det var ju så nära ner på stan. *fniss*

Nu är kylen åter fylld och på tv’n rullar kvalitetsrullen “Bandidas”… Imorgon har jag inga andra planer än träna kl 18 och se till att ha träffat HJ någon gång mellan 12 - 18 för att få min jacka. Resten av dagen blir at göra vad jag känner för. På måndag är det tillbaka till arbetet som gäller. Och _det_ ska faktiskt bli riktigt roligt!