Vem tänker på reseledaren?
I år är första året på åtta år som jag inte åker iväg till Visby på Medeltidsveckan. De första två åren var det K som ordnade boende och annat så att jag kom iväg, därefter är det jag som ordnat boende och planerande. Förra året kände jag att det blivit för mycket och för stort, jag undrade och ifrågasatte varför jag ordnade boende åt tio personer och gjorde det som en självklarhet.
Då bestämde jag att jag antingen skulle åka litet med bara mig själv, kanske en eller två till, eller också skulle jag inte åka alls i år. Det blev inte alls.
Idag så slog det mig. Undrar om någon av dom som jag tidigare har ordnat boende åt spontant skulle komma på tanken att fråga om jag var intresserad av att bo med någon av dom som gentjänst? Om jag åkt över några dagar som ett tag fanns som reservplan så hade jag fått sova på Lo’s golv i den lilla etta han delar med Söstra.
Det som är intressant är om någon hade tänkt tanken att erbjuda det utan att jag frågade. Jag vet inte.
Jag vet inte om någon hade tänkt på reseledaren som alltid tidigare gjort plats.
Jag har ju inte ordnat det här för att det ska betalas tillbaka i samma form, jag har bjudit in dels för att fylla ut hus men jag har även letat hus efter hur många som verkar vilja bo tillsammans.
Oavsett vad det är så handlar det inte om att betala tillbaka skuld utan om jag är tänkt på när det kommer till att bjuda in i liknande form. Att bjuda in och inte förvänta sig att jag ska fråga om plats. Att bjuda in för att visa sin uppskattning i handling. För visst har alla tackat för mitt ordnande på plats, det har även bjudits på fika som tack på plats.
Nu skulle man kunna tro att mitt inlägg är bittert eller surt men det är det inte. Det är mest filosofiskt och fundersamt. Medvetandeväckande för min egen skull, att påminna sig om att vi alla är olika.
Jag skulle bli väldigt glad om någon vän spontant bjöd in mig att dela semestervecka på Gotland eller någon annanstans just för att jag vet att det är någon som tänker på mig och känner att de vill ha med mig och det utan att jag initierar det. Att det är någon annan som har ordnat och tänkt lite där jag kan få åka med och betala min del utan att arrangera det. Att för en gångs skull få vara bara resenär utan att vara reseledare.
En helg i Långsand var en sån sak. Någon annan bjöd in, ordnade och hämtade vid tåg.
Min semestervecka nr 2 är sån. Fröken Fotograf har tidigt talat om att hon gärna vill åka till Soltomta med mig och nu blir det av. Vi bestämde vecka tidigt och på fredag bestämmer vi mat, resten är improvisation. Men det var någon annan som initierade det!
Det är skönt att bli inbjuden och inte alltid bjuda in sig. Även om jag vet att det finns många som jag kan bjuda in mig till så vore det så skönt att få den är konkreta inbjudan ibland.
Att veta att man är tänkt på. På flera plan.
För även om jag vet att det är uppskattat är det inte alltid så roligt att vara den som bjuder in sig själv…
