Fröken Direktör - mitt i livet

Efter en ytterst dålig nattsömn (det visade sig ha varit fullmåne..!) var humöret synnerligen lågt i morse. Förmiddagen släpade sig fram och när väl I hämtat sin mantel intogs snabblunch och sedan åter till sybågen. Jag hann inte klart… Det innebär att jag får jobba imorgon tills det är klar, inte längre än lunch dock. Efter att ha uträttat ärenden landade jag i planerat umgänge med gamla jutsu-bekantingen R, svarta lurvaskatten Loke och mängder med fika. Spännande, intressanta och humorfyllda samtal. Fika både i soffa och på balkong. Svartlurvas som tassade runt var kattig. Synnerligen bra eftermiddag!

Jag kan nu konstatera att jag känner min kropp rätt väl. Vi har helt enkelt hittat varandra. Jag kan nämligen se om både modeller och storlekar passar mig utan att pröva. Dock är jag fascinerad över var jag nu landat…!
BH ligger på 75C. C!? Jag som alltid varit A, lagom landat i att jag är en B och nu landat i C. Mamma har gått och fått rätt snygga Tvillingar. o.O
Toppar är S/M beroende på modell och märke; HM = S, Monki/Wild Roses = M
Byxa/kjol ska vara storlek 38, byxor lågt skurna med raka ben alt boot cut och kjol ska vara över knäet och A-skuren eller riktigt kort och rak.
Jag provade två BH’ar för att vara helt säker på min nya storlek, t-shirt, topp och kjol köpte jag med lätthet på känsla och blick för vad som passade. Och det passade alldeles utmärkt när jag kom hem! Nu är jag trygg i att det jag ser i spegeln överensstämmer med det som jag ser i huvudet. Gud. Så. Skönt!

Nu ska jag landa dagen i sängen med min bok och sen sova tidigt.
Imorgon jobba förmiddag, handla massa mat till kylskåpet som ska stötta två systerdöttrar som leker nästan stora i min lägenhet, packa färdigt och sen äta middag hos Fröken Fotograf för semesterplanering.
Imorgon blir också en bra dag. Faktiskt!

Jag såg en cykel i fönstrat hos Cykel Viktor. Röd. Till ett alldeles överkomligt pris. Och väldigt, väldigt fin. Vill ha!

I år är första året på åtta år som jag inte åker iväg till Visby på Medeltidsveckan. De första två åren var det K som ordnade boende och annat så att jag kom iväg, därefter är det jag som ordnat boende och planerande. Förra året kände jag att det blivit för mycket och för stort, jag undrade och ifrågasatte varför jag ordnade boende åt tio personer och gjorde det som en självklarhet.

Då bestämde jag att jag antingen skulle åka litet med bara mig själv, kanske en eller två till, eller också skulle jag inte åka alls i år. Det blev inte alls.

Idag så slog det mig. Undrar om någon av dom som jag tidigare har ordnat boende åt spontant skulle komma på tanken att fråga om jag var intresserad av att bo med någon av dom som gentjänst? Om jag åkt över några dagar som ett tag fanns som reservplan så hade jag fått sova på Lo’s golv i den lilla etta han delar med Söstra.
Det som är intressant är om någon hade tänkt tanken att erbjuda det utan att jag frågade. Jag vet inte.

Jag vet inte om någon hade tänkt på reseledaren som alltid tidigare gjort plats.

Jag har ju inte ordnat det här för att det ska betalas tillbaka i samma form, jag har bjudit in dels för att fylla ut hus men jag har även letat hus efter hur många som verkar vilja bo tillsammans.
Oavsett vad det är så handlar det inte om att betala tillbaka skuld utan om jag är tänkt på när det kommer till att bjuda in i liknande form. Att bjuda in och inte förvänta sig att jag ska fråga om plats. Att bjuda in för att visa sin uppskattning i handling. För visst har alla tackat för mitt ordnande på plats, det har även bjudits på fika som tack på plats.

Nu skulle man kunna tro att mitt inlägg är bittert eller surt men det är det inte. Det är mest filosofiskt och fundersamt. Medvetandeväckande för min egen skull, att påminna sig om att vi alla är olika.
Jag skulle bli väldigt glad om någon vän spontant bjöd in mig att dela semestervecka på Gotland eller någon annanstans just för att jag vet att det är någon som tänker på mig och känner att de vill ha med mig och det utan att jag initierar det. Att det är någon annan som har ordnat och tänkt lite där jag kan få åka med och betala min del utan att arrangera det. Att för en gångs skull få vara bara resenär utan att vara reseledare.

En helg i Långsand var en sån sak. Någon annan bjöd in, ordnade och hämtade vid tåg.
Min semestervecka nr 2 är sån. Fröken Fotograf har tidigt talat om att hon gärna vill åka till Soltomta med mig och nu blir det av. Vi bestämde vecka tidigt och på fredag bestämmer vi mat, resten är improvisation. Men det var någon annan som initierade det!

Det är skönt att bli inbjuden och inte alltid bjuda in sig. Även om jag vet att det finns många som jag kan bjuda in mig till så vore det så skönt att få den är konkreta inbjudan ibland.
Att veta att man är tänkt på. På flera plan.

För även om jag vet att det är uppskattat är det inte alltid så roligt att vara den som bjuder in sig själv…

Igår svingade jag naginata för första gången sedan midsommar. Som alltid var det precis lika skönt och hemma som det alltid är. Och inte nog med det jag frälste en god vän också! Lilla TigerSyster fick för första gången känna på en naginata, svinga den och en snabbkurs i budo och budoetikett. Det glimrade till i ögonen och innan vi gick av mattan så hade hon gjort hela ettan ett par gånger. Häpp! En till vars själ är på väg ner i naginataträsket. Jag är inte ett dugg förvånad att hon trivdes så enkelt med tanke på att hon ägnat ett antal timmar åt att slåss med yxa…!

Både igår och idag går jag runt med betongskalle. Inte riktigt huvudvärk men seg, trött och tung i huvudet. Dagen ägnas åt arbete och två färdiga paket ska skickas iväg. Jag lallar på med arbete även imorgon, torsdag blir det fram till lunch men sen är det annat som måste ordnas. Fredag är planen att vara helt ledig, vi får se om jag lyckas. På lördag förmiddag rullar tåget mot Sörmland och första veckan.

Jag har funderat på vad jag vill göra när jag är helt ledig utan att ens _kunna_ gå till jobbet. I sörmland kommer jag bo med småbarnsfamilj så jag misstänker att det blir ganska mycket deras rutiner som gäller. Det jag vill göra för min egen skull är en dag till fots på sörmlandsleden, det lutar åt 8,5 km på Furön. Båtresa dit och båtresa hem. Skärgård, hav, skog och vandring. Sällskap eller inte är inte särskilt viktigt, jag är duktig på att njuta tillvaron även alldeles ensam. Jag tror det skulle vara ett utmärkt sätt att spendera en dag av semestern på.
Sen tror jag att jag skulle vilja ta med mig FörsteFrun på en hel eller en halv dag som vuxen. Antingen bara åka in till Nyköping och fika, äta, shoppa eller att vi åker någon annanstans. Vi får se.

Andra veckan blir i norra Småland/Östergötland. Då blir det verkligen lugn och ro med Fröken Fotograf. Vi gör det vi känner för och jag misstänker att vi båda kommer ha en rejäl trave böcker med oss. På fredag är det reseplaneringsträff där den viktigaste punkten är att bestämma veckans meny. Man måste ju fokusera på det absolut viktigaste; mat och böcker. Vad vi ska göra improviserar vi!

Nu väntar arbete i soft ensamtempo.
Det är väldigt tomt utan Direktörn d.ä… Det går bra att jobba själv men det är rätt tråkigt.
Men jösses!! Jag har glömt förmiddagsfika. Det måste göras något åt. Med detsamma.

Igår, fredag, tog jag tåget till eskilstuna för att hälsa på en gammal vän. God mat, gott vin, mycket gott sällskap och avslappnat prat. Umgås och ha det bra helt enkelt. Vid elva snåret gäspade vi ikapp och det blev sovdags.
Strax efter kl 10 knatade vi iväg från residenset för att promenera 1,5 km till Parken Zoo.

Vi strosade, vi letade djur, vi fikade, vi skrattade och hade det bra. Bengalisk tiger, lejon, leopard, sandkatt, surikater, wallaby’s, gibbon, storkar, tapirer, mara, flamingos, lemurer, fåglar i mängder, marsvin, gepard, lama, emu, african wilddog, mini-flodhäst, krokodil, hårigt bältdjur, näsbjörn och en säkert en massa fler jag glömt. För att tala om dom vi inte såg som trädleoparden, olika sorters grodor och pallaskatten.

Halv tre ankom vi residenset igen och fem över fyra rullade tåget från Esiklstuna mot stockholm.

Jag har haft ett par riktiga toppendagar! Att gå på zoo utan att ha med sig några barn i sällskap är perfekt, man tittar bara då de djur man känner för och får hålla det tempo man vill. Fika när man vill och studera riktigt fåniga surikater hur länge man vill. Man kan också låta bli att besöka Fantomenland…!
Efter en hel dag utomhus och tre timmars resa är jag rätt mör… På vägen från stationen och hem träffade jag R och M som satt på Konserthusets resaturang och njöt sällskap och sommar kväll. På torsdag blir det glass på deras balkong.
Nu väntar en vecka med arbete och hemmaarbete för att lördag rulla iväg mot Sörmland för den första av två bortresta veckor.

Det här är en bra sommar.
Jag har det faktiskt riktigt, riktigt bra och jag gör faktiskt bara saker jag vill göra.
Jätteskönt. Jättebra!

Nu. Softa soffa!

Vid halv tio kom mina nya kyl/frys-kombo. det visade sig att förre ägaren till lägenheten la in det nya trägolvet framför den gamla kylen. Framför. Inte under. men vänta nu… den gamla kylen var jag orginal med ett överskåp? Jajemensan. Efter mycket lirkande, fixande och trixande fick vi tillslut ut det gamla skrället och det nya, som är mindre på alla håll, ramlade lätt på plats.

Efter att det var på plats så ramlade jag ner till nya Wayne’s Coffee i S:t Per-gallerian för långlunch och långfika med N. Underbara N! Saknad, längtad och nu återfunnen. det var som att det var igår vi senast sågs men jag tror det är något i stil med 2 ½ år sedan. Då var hon med lille E i magen, nu tvåbarnsmamma. Det gjorde mig så glad att se att hon inte hade det där genomskinliga, utarbetade, nästan ofinns-aktiga som vissa småbarnsföräldrar har. Att det fanns så mycket N kvar. Hon är en av dom som var så viktiga under en tid, som var försvann men nu har hittat tillbaka. Vi är tre kämpar som ägnat ett antal år åt att landa oss, utveckla oss och hitta oss som vuxna. Nu verkar det som att vi hittar varandra igen! Det är faktiskt väldigt, väldigt häftigt.

Väl hemma igen vid halv fyra så slocknade jag på soffan. När jag väl vaknat, fått ordning på mat och ätit så var det dags att beställa do och tare…! Så nu är det gjort. Med bistånd och hejjarop från Blåmärket så blev det tillslut en beställning ivägskickad. Om allt går som det ska så kommer det fina-fina saker tll mig nästa vecka…!

Imorgon blir det arbete hela dagen, precis som vanligt, med det lilla tillägget att det blir eftermiddagsfika med Kayal. Det bubblar tankar och idéer som behöver ventileras och blir man kallad Guru så ställer man ju så klart upp.

Men nu är jag trött. Jag har varit trött idag, kanske väderomslag, kanske bara en sån dag. Jag tror det är dags att ta med mig boken i säng och läsa mig till söms.

I fredags tog jag långlunch med god bok på Hugo’s. Skickade färdiga saker och gick hem vid halv tre. Det var bra! Sen var jag hemmaledig och tofflade runt eller läste bok hela kvällen. Blev till och med lite rastlös vilket är väldigt, väldigt nyttigt. Det innebär att jag hade lite tråkigt. Jag ägnade inte hela kvällen åt att göra massor med saker utan jag satt helt enkelt och hade tråkigt. *klappar mig själv på huvudet*

Igår lördag ägnade jag hela dagen åt att sova, vila, handla, laga mat och på kvällen umgås med några såna där riktigt bra och riktiga vänner. Fröken Fotograf, Herr Nyhetschef, Fru AB och Fru C, åsså lilla Vildeliten med benet i blått gipspaket. God mat (jäblans vad bra det blev! *ytterst nöjd och stolt*), gott att dricka både med och utan bubbel, trevligt sällskap och massor med prat kring bordet. Och inte ska vi glömma det systerdotterbakade födelsedagspresentsmuffinsarna!
När hela sällskapet gett sig av hemmåt slocknade jag sött strax efter midnatt.

Idag söndag vaknade jag till ett nästan helt färdigdiskat kök eftersom Fröken Fotograf är den underbaraste av underbara och diskade undan åt mig när vi andra efter-lajv-arrande pratade av oss. Efter att ha ätit frukost med juice serverat i champngeglas och med redan nämnda goda bok som sällskap börjar jag nu fundera på vad som dagen ska ägnas åt. Det lutar åt organiserande av kökskammare och få undan det sista av disken från igår. Kanske bära upp alla tomma flyttkartonger på vinden? Det lär ta några vändor… kanske träna ikväll?
Det jag verkligen vet med dagen är att jag tänker göra med den precis vad jag vill och känner för.

Jag myser helg och tänker inte sluta med det nu!

Jag kan inte göra kommentarer på mina egna inlägg vilket innebär att jag heller inte kan svara på rätt ställe när någon annan lämnar kommentarer. Nej då, jag är inte alls less. Jag loooovar. *himlar med ögonen*

Sofia: Ja, jag har tänkt på reenactment. Nej, jag tycker inte att det verkar särskilt intressant. För saken är den att jag inte vill leka i en alternativ värld, klä mig i någon annans kläder och ägna mer tid åt det som inte är på riktigt än det som är på riktigt. Jag fokuserar på mig helt enkelt och mitt alldeles vanliga, härliga, underbara vardagsliv. För det innehåller faktiskt allt det jag behöver för att vara lycklig.

Karin: Jag hade mycket hellre pratat med Karin vid lägerelden än Hrepna. *kramar om massor*

Madde: *blir alldeles blåst och pussad på* det tillsammans med funnen reparationsfond till lägenheten gör livet alldeles jättebra. *kramas*

Jag har just landat ett projekt i huvudet.
Jag ska sy mig en röd yukata med svarta sashiko-broderier.

Jag dregglar!
Och längtar…

Igår skrev jag en note på Facebook angående att jag fundlierar lite på att kapa av mig en massa hår. Jag har ingen aning om hur mycket eller hur, men jag är sugen på att förändra mig en stund.
Saken med mitt hår är att det är vääääldigt tjockt och väääääääldigt fort växer sig väääääääldigt långt. Jättekul sommartid. Jag lovar. Jag har det mest uppsatt i knut eller hästsvans sommaritd eftersom jag annars blir så svettig i nacken och på ryggen vilket inte är särskilt trevligt. Dessutom har jag problem med hårbotten…

Det roliga är att det här tydligen är väldigt jobbigt för lite olika personer i min omgivning. De har till och med bemödigat sig med att skriva mail med utförliga brandtal kring mitt långa hårs varande eller icke varande. Jag är faktiskt imponerad över att det finns så mycket engagemang. I mitt _hår_!

Jag har haft allt ifrån stubb till midjelångt som det är nu. Jag tycker om mitt hår. Jag tycker det är vackert.
Att jag vill klippa mig handlar inte om att jag är missnöjd med det jag har utan för att jag har sett ut ungefär på samma sätt i sex år jag _funderar_ på att _kanske_ förändra det.
Jag litar till fullo på min frisör och jag vet att hon kommer skrika rakt ut om jag skulle komma med idéer som hon inte håller med om. Hon har gjort ett fantastiskt jobb de senaste fyra klippningarna så varför skulle hon plötsligt inte göra det nu?

Jag har inte bestämt mig för vad jag vill, men jag funderar. Sen kanske det blir precis som nu fast markant mycket kortare. Typ 2-3 dm. Vilket är en normal toppning för mig och mitt ogräs…

Man får hemskt gärna ha åsikter om min frisyr och mitt hår. Men räkna inte med att jag lyssnar på dom. *flinar*

Födelsedagsfirande var planen för kvällen. Av tio inbjudna var det sex som kom, all babes!
SysterYster, Lilla Mamma, SötoBrudarna Systerdöttrarna och Fröken Fotograf.
Min klan är generellt sett ganska högljudd, pratglad, skrattig och allmänt myllrande. Ikväll var det rätt stillsam. Men ändå sig lik. Jag slutar aldrig fascineras över mina älskade systerdöttrar. Småkidsen som blivit Storbabes. Wow…! Brudarna som baka muffins med glasyr och strössel, det finns nog inte två stycken som är lika i den rosa-blommiga plåtburken.

Imorgon åker Direktörn d.ä. tillika LillaMamma på semester i de djupa hälsingska skogarna. Nu är jag ensam i fem veckor framåt. Jag har med viss sorg kunnat konstatera att jag nog behöver jobba ganska mycket i sommar. Vi har inte jättemycket jobb men det behövs för ekonomins skull att jag faktiskt jobbar på och löpande fakturerar. Det blir för stora uppehåll annars och hyra, skatt, moms och lön ska plockas ut även om vi inte jobbar. Så enkelt är det. Det är liksom inget jag kan ignorerar, då står det snart noll på kontot. Enkel mattematik och direkt feedback. Nu kommer jag inte på något vis jobba mängder eller massor men jag kommer måsta jobba förutom de två veckor jag är bortrest.
Jag hade hoppats på att få en eller två veckor hemmasemester med två dagar i Stockholm och turistande i den alldeles vanliga hemmastaden. Dagarna är för få av den sommar som är kvar. Enkel matematik.

Sommaren är som den är och kommer bli precis så bra som jag gör den.

Nu är det sovdags. Imorgon är det jag som avslutar en bunt jobb, skickar iväg dom, fakturerar och sen startar upp nästa. Livet rullar på, kunderna fortsätter ringa och på måndag väntar två kundbesök.