Fröken Direktör - mitt i livet

Jag är mäkta imponerad!

Go on the threadmills 

Snälla, snälla, snälla!

Klicka på länken. Och kom sen ihåg att det är alltid du själv som har tolkningsföreträde över ditt liv. Men du får jobba rätt hårt ibland. Ja, för att det ska bli som du vill. Och kanske vi inte alltid får det slut som vi tänkt oss…

Kiwi! 

Nu glider jag fram i tillvaron på ett mycket elegant, mjukt, dämpat, stöttat och smidigt vis.

Jag har införskaffat schyssta hålfotsinlägg och ett par nya jobbingskor. Tillsammans är de ett oslagbart transportmedel för min trasiga tass och den andra tassen, som faktiskt är hel, jublar över den förskönade tillvaron. Superbra hjälp, trevlig personal och så där härligt förvirrad butik i ombyggnad. Fot & Skospecialisten/OLMED is thö shit! Dessutom hade de erbjudande på iläggen så jag fick mer än 50% rabatt eftersom jag köpte skor samtidigt.

Jag provade skor och valde att inte kolla priserna utan låta fötterna bestämma och inte plånboken. När Asics Gel-Cumulus VIII (färg silver/acqua) hade korats till vinnare så tog jag ett djupt andetag och slet fram kortet. Till min förvåning slutade hela paketet på 1395:-! Jag hade räknat med över 2000:-… Så är iläggen så bra som de verkar så kommer jag nog knata förbi nästa vecka och köpa ett par till. Jag är per automatik lat när det gäller att flytta saker så det är lika bra att ha ett par i joggingpjucksen och ett par i gålångtskorna. 

Efter en hel dag i ovan nämnda fluffpjucks så kan jag bara konstatera att nog kommer jag få lite träningsvärk av iläggen men jäblans vilka brutalsköna dojjor! Inte ett endaste litet miniont i foten sedan de gled på. Imorgon införskaffar jag träningskort på Hennes Gym och sen blir det en timmes mjukisengi med tejpad fot.

She’s Back! 

Både igår och idag var det tänkt att jag skulle ta hand om hemmet.

Ööööhhhh…. Det skulle man kunna säga att jag inte har gjort. Jag har toklatat mig! Det var väldigt länge sedan jag gjorde det, spenderade två kvällar filosoferande på soffan, gloendes så där lagom mycket på tv och slumrande. Det har faktiskt varit riktigt skönt. Dessutom innebär ju faktiskt det här att jag inte har trampat runt här hemma och belastat min trasiga tass. Ja just det! Så är det! Det var ju jättebra av mig att vila foten. Och huvudet. På soffkudden…

Rehabilitering av bästa sort.

Vi har tagit ett mycket viktigt och principiellt beslut i företaget idag.

Vi tycker inte om cirklar.

Men vi är inte omöjliga, vi kan brodera ått- eller sexkanter istället. Det går så bra så. Svenska Kyrkan är ju inte alls rigid i sin symbolik så det är väl bara att börja göra så blir det nog bra.

För övrigt kan jag meddela att jag nog aldrig kommer sluta förundras över vad Direktörn d.ä. skapar med sina knotiga gamla händer. Tänk vad hennes fingrar kan som ingen annan kan!

Nu. Räkningar……..

Nu har jag blivit vederbörligen undersökt, testad och fått min andra behandling på vänster baktass.

Inte nog med att jag fick tydligare svar och förklaringar till vad som felas tassen, jag har fått handfasta råd och tips hur jag ska gå vidare. Dessutom har jag fått klart för mig vad som är nästa steg om inte inflammationen går ner som den ska. Att råden dessutom innebar att jag inte ska springa iväg och köpa specialgjutna hålfotsinlägg för 1500 kr utan ska börja med de enklare för ca 3-400 kr känns också bra. Men framför allt:

- Det är inte en bristning utan överansträngning.

- Det är inte tibialis posterior utan flexor hallucis longus (stortåns böj-muskel), för de som inte vet så är det mycket bättre!

- Den vandrande inflammationen är inget att oroa sig för när det kommer och går. Det kan variera från dag till dag ett tag till. “Du har så bra koll så du vet när det är fara och färde. Lita på dig själv så kommer det här gå bra.”

- Jag är inte fysiskt instabil i lederna (bara mentalt som Fröken Fotograf så snällt påpekade!).

- Jag behöver inte oroa mig för knäet, än. Uppmärksamhet och styrketräning kommer se till att det håller sig i schack.

- Vila är bra och med tejpning så kan jag försiktigt komma igång med snäll engiträning i slutet av veckan eller början på nästa vecka beroende på hur det känns i foten.

- Om inflammationen inte ger med sig är det dags att gå till farbror doktorn och få antinflammatoriskt som ger lite bättre värkan än bara receptfritt klet.

Med det här i bagaget så känns framtiden mycket mindre svart och mycket mer hanterbar. Lugnt, fint och sansat så är jag snart med i matchen igen.

Idag hade jag den stora förmånen att inte bara äta god lunch i solen på en innergård i Uppsala city utan även ha sällskap av världens härligaste Nattsyster/Nattängel/Prinsessan (kärt barn har många namn). Vi pratade krämpor; Nattsyster med sin självluxande axel och jag med mitt långsamt svällande underben, och vi kunde glatt konstatera att naprapaterna på CityNaprapaten har olika stil och vissa kräver mer tid än andra att bli överens med. Vi är dock rörande överens om att med T är man trygg. Och jag-somnar-när-han-tar-i-mig-avslappnad.

Eftersom vi är som vi är så visade vi så klart upp våra krämpor. Varvid Syster T glatt konstaterade att vi hade lika strumpor. Sen kom vi till det roliga tillägget “Du är ju alldeles svullen”. Mm-m. Jag vet. Så nu har jag just dragit upp byxbenen och tryckt på mina underben inför Direktörn d.ä. skarpa blick och konstaterat att det är rätt mjukt och puffigt på vänster. “Ska jag ta med mina stödstrumpor jag hade efter höftoperationen?” Jösses. Plötsligt kände jag mig rätt gammal. Eller skengravid eller nåt. Det blir jättebra med besök hos T imorgon. För nu händer det grejer som det inte var meningen att det skulle hända.

Så nu är jag inte bara ålderstant, jag behöver stödstrumpor också…

Ikväll halv sex ska jag på visning av en lägenhet. Den ligger i mina gamla kvarter från förra gångenjag bodde i Uppsala. Det känns hemma. Det känns hemma i magen. Och skulle den här inte vara rätt så finns det en till ledig, i samma hus, våningen under. Den är det visning på på torsdag. Det känns rätt i magen. Håll tummarna!